I broschyren ”abc på Barnbyn” skriver läkaren och grundaren av Barnbyn Skå, Gustav Jonsson, om de villkor, värderingar och förhållningssätt som gällde för nyanställd personal på barnbyn. Till Barnbyn Skå kom barn med psykosociala problem som inte kunde bo kvar hemma.
I broschyren står det bland annat att de nyanställda inte skulle bli förvånade eller ta illa upp om barnen var otrevliga, aggressiva och ”fula i munnen” mot dem. Det var oftast inte illa menat utan kunde istället vara ett sätt att få kontakt, skriver Gustav Jonsson.
”Det är därför de har kommit hit. Barnbyn är inget ställe för vanliga barn utan, som det heter på officiellt språk, ett barnhem för nervösa och miljöskadade barn. […] genomgående är att deras känsloliv blivit skadat, därför att de inte haft den trygghet som barn behöver. Detta inte sagt som klander mot barnens föräldrar eller andra som haft dem om hand. Det är inte alltid så lätt att ha hand om barn, inte ens när de är ens egna.”
Barnen som kom till barnbyn beskrivs som i grunden olyckliga. Deras längtan efter att bli förstådda och få omtanke och ömhet tog sig ibland utryck på ett våldsamt och destruktivt sätt, menade Gustav Jonsson.
”Där finner du olyckliga barn, som formulerar sin längtan efter förståelse och ömhet på det för dessa barn naturliga språket, svordomar, skällsord, sparkar, knytnävsslag, stölder, skolk, dåligt bordsskick, sexualglosor, fimpen i mungipan och fräckhet i truten.”
Det var viktigt, skriver Gustav Jonsson, att de utåtagerande barnen inte avfärdades som ”elaka” eller ”fula i munnen”. ”Det finns inga elaka barn” var därför det första ”budordet” på barnbyn. Det fanns också barn på barnbyn som inte var utåtagerande utan istället ledsna, försiktiga och ångestfulla. Men skillnaden mellan de olika typerna av barn var egentligen inte så stor, menade Gustav Jonsson.
”På Barnbyn finns inte bara aggressiva, bråkiga och besvärliga barn. Du kommer också att möta skygga, ångestfulla barn. Dem behöver jag inte säga många ord om. Dem tycker du om ändå. Men ju längre du stannar på Barnbyn, desto klarare ska du se riktigheten i vår grundsats, att skillnaden mellan den övergivet gråtande pojken och den fräckt svärande ’lymmeln’ bara sitter på ytan.”
All form av aga var förbjuden på barnbyn. Men de besvärliga barnen skulle ändå inte få göra som de ville utan att bli tillsagda. Men det fanns, skriver Gustav Jonsson, inga enkla svar på frågan hur man skulle behandla och komma tillrätta med de barn som var aggressiva och bråkiga. Varje barn var unikt och måste behandlas individuellt utifrån dess egna förutsättningar.
”Det finns inga patentråd för varje särskild situation. Barn är så olika. Den ene matvägraren har ett motiv, den andre ett helt annat. Det skulle vara fel att då behandla båda enligt samma recept. Likaså med fönsterkrossaren eller djurplågaren eller snattaren eller någon av de många andra figurer vi välkomnar till Barnbyn.”
Barnbyn Skå grundades 1947 och var en institution som tog emot barn mellan 7-15 år med psykosociala problem. Institutionen använde för tiden moderna metoder och idéer. Miljön på barnbyn skulle vara icke-auktoritär och familjär. Barnen inkvarterades därför i stugor med en husmor och en husfar i varje stuga. Under senare tid kom hela familjer till Skå för behandling som till exempel familjeterapi.
Verksamheten grundades och leddes fram till 1970-talet av läkaren Gustav Jonsson, ofta kallad Skå-Gustav. Barnbyn Skå blev känd både på hemmaplan och internationellt för sina nya och banbrytande idéer.
