Föremål

Skelettgrav och brandgrav, anläggning nummer 12, fornlämning RAÄ 143 i Spånga socken

Fornlämningen inventerades: 1927, 1951
Utgrävningsår: 1971
Typ av anläggning: Skelettgrav och brandgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:20

Ur: Gravfält 143, Spånga, Hansta. Arkeologisk rapport. SSM 1971.

Anläggningen syntes före undersökning som en rund, 9 meter stor och 0,5 meter hög, övertorvad förhöjning med ca 0,2-0,5 meter stora stenar synliga över stora delar av anläggningens yta. I södra delen av anläggningen var ett ca 1,2 meter stort stenblock beläget.

Stensättning, rund, 7,5 meter stor och 0,8 meter hög, med tydlig kantkedja bestående av 0,35-0,6 meter stora stenar. Anläggningen var uppbyggd av 0,2-0,6 meter stora stenar lagda i 3-4 skikt med mylla mellan stenarna. Botten utgjordes av pinnmo och berg i SV. I anläggningens S delar påträffades ett ca 3 x 6 meter stort och ca 0,3 meter tjockt brandlager med sot och kol, innehållande ett järnfragment, keramik, harts, brända ben, tänder och kol.
Omedelbart N om brandlagret, i centrum av anläggningen och på samma nivå som detta, påträffades spår av en ca 1 x 2 meter stor skelettnedgrävning, orienterad i SV-NO riktning, innehållande järnspikar, obränd lera och delar av skelettet med huvud i SV.