Fornlämningen inventerades: 1927, 1951
Utgrävningsår: 1971
Typ av anläggning: Brandgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:9

Ur: Gravfält 143, Spånga, Hansta. Arkeologisk rapport. SSM 1971.

Anläggningen syntes före undersökning som en rund, 5 meter stor och 0,5 meter hög, övertorvad förhöjning.

Stensättning, rund, ca 4,5 meter stor och 0,4 meter hög med tydlig kantkedja bestående av 0,3-0,4 meter stora stenar, samt ett par meterstora stenblock i S. Anläggningen var uppbyggd av 0,2-0,4 meter stora, glest lagda stenar i 2-3 skikt med mylla mellan stenarna. Botten utgjordes av pinnmo.
I hela anläggningen framkom ett 0,4 meter tjockt, mörkt lager av mylla, i vilkets östra del påträffades ett 1 x 2,75 meter stort och 0,26 meter djupt benlager som innehöll kamfragment, brända ben, tänder och kol.
I anläggningens nordligaste del påträffades ytterligare en ca 0,2 meter stor och 0,15 meter tjock benkoncentration som innehöll keramik, harts, brända ben.