Författaren Sigfrid Siwertz skriver här om en huvudstad som är byggd på vatten! Han beskriver olika vattennära platser och diskuterar också om Stockholmarnas lynne påverkas av närheten till vatten. Texten är skriven 1959 och han ger sig också in i den tidens politiska diskussioner om stadsplanering, till exempel den om Centralstationens placering och tågtrafiken genom Stockholms hjärta:
En idyllisk vattenvrå, som däremot totalt spolierats, är Riddarholmskanalen. Här har trevnaden och skönheten offrats på kommunikationernas altare – ett bedrövligt slutresultat av det en gång fattade ödesdigra beslutet om Centralstationens bevarande. Ett av Stockholms ömtåligaste partier mellan Riddarhuset och Riddarholmskyrkan har för alla tider skändats av denna trafik, som kylsat ihop sig och tvingats ned under vattnet och in i betonggrottor. Den lutande bron över vad som återstår av kanalen är en fullkomlig horrör. Slussens väldiga trafikmaskin överskuggar också den blygsamma resten av vad som före Hammarbyledens öppnande var en ganska pittoresk vattenled.
Utdrag ur Anderson, Levande stad : en bok om Stockholm tillägnad Carl Albert Anderson den 19 juli 1959. – 1959. – S. 29-37
