En kriminalroman om mord, misstag och oförsonlighet under några 1900-talsdecennier i Vasastan.
Året är 1967 och huvudpersonens tankar går så här:
Stadsbiblioteket såg nästan likadant ut som när det invigdes för snart fyrtio år sedan.
Kriminalkommissare O.P. Nilsson stod nere på Sveavägen och betraktade fundersamt cylindern, den breda långsluttande trappan mot den väldiga portalen som förde tanken till gammal egyptisk monumentalarkitektur, de höga fönstren i basbyggnadens packlåda.
Funktionalismens genombrott, tänkte O.P. Vad vi tyckte den såg löjlig ut, när vi till slut fattade hur den skulle komma att se ut. I dag är den accepterad [...].
O.P. Nilsson utreder ett mord som har begåtts på Stadsbiblioteket, närmare bestämt i Facksal 4. Efter ett diskret stick med en smal kniv i ryggen ligger den mördade mannen hopsjunken över en bok vid ett av borden. Han hette Helge Berg och var en oansenlig man som drev ett antikvariat på Odengatan, en kort promenad från biblioteket. Visserligen var han inte särskilt omtyckt, men vad skulle motivet kunna vara för att mörda honom? O.P. Nilsson drar slutsatsen att Helge Berg visste för mycket om en annan mans brott och till saken hör att O.P. och Helge var klasskamrater på Norra Real en gång. Möjligen är mördaren en annan i samma klass.
Förutom beskrivningarna av Stadsbiblioteket, polisens arbetsplats på Kungsholmen och andra Stockholmsmiljöer på 1960-talet finns här också många tillbakablickar på Vasastan omkring tiden för Stadsbibliotekets tillkomst, i slutet av 20-talet.
Kvinnorollerna är förlegade och polisens arbete ter sig inte alltid proffessionellt, men å andra sidan finns ett stort fokus på att försvara dagens ungdom från omotiverad kritik. Det är möjligt att de går omkring med jeans och ”ystert pophår”, men de kan vara skötsamma ändå.
273 sidor. Ursprungligen utgiven på Hugo Gebers förlag.
---
Författaren Vic Suneson hette egentligen Sune Victor Lundquist och skrev kriminallitteratur - lagom spännande och oblodig - under samma tid som Stieg Trenter och Maria Lang.
