Polisrapport
Text

Missnöje med butik i polishuset vid Liljeholmen

Per August Johansson jobbade i många år som fjärdingsman, eller polis, i Liljeholmstrakten. Efter att han gått i pension har han, förmodligen som ett slags tack för lång och trogen tjänst fått förfoga över en butikslokal i polishuset, fastigheten Årstadal 10. I mars 1914 finns ett missnöje med denna ordning inom polisen - butikslokalen bör införlivas i polisstationen, som det nu är orsakar det en del krångel. Det tycker i alla fall polisen bakom denna rapport:

Sid 1
Fredagen den 13 mars 1914

Härmed får till den åtgärd öfverståthållareämbetet kan finna saken föranleda, vördsamt rapporteras följande:

Uti huset nr 10 Årstadal i Brännkyrka församling, i hvilket hus tionde polisdistriktets station och konstapelsbostad samt kommissariebostaden äro inrymda finnes i bottenvåningen vägg om vägg med polisstationen en butikslokal, bestående af ett butiksrum och ett bostadsrum, hvilken butikslokal är af Stockholms stads landtegendomsnämnd uthyrd till lysoljeaffär.

Anledning till att nämnda butikslokal vid inredningen af tjänstelokaler i huset för tionde polisdistriktets personal icke blef införlivad med polisstationen och, såsom arbetsrum åt polisdistriktets detektivpersonal, skulle, enligt uppgift, vara, att butikslokalen ifråga förhyrdes och innehades af pensionerade fjärdingsmannen i Brännkyrka församling Per August Johansson, hvilken Stockholms stad icke ville beröfva denna lilla inkomstkälla genom att skilja

Sid 2
honom från lägenheten.

Det skulle således vara helt och hållet med hänsyn till innehafvaren P.A. Johansson, som butikslokalen ifråga fortfarande fick vara upplåten till handelsrörelse. – Det måste onekligen anses synnerligen vackert, att en sådan omtanke ägnas en ålderstigen kommunens tjänare och blifver detta ännu mer förhållande[t], därest denna är i så fattiga omständigheter, att han är i verkligt behof af äfven en ringa hjälp, hvilket emellertid, enligt hvad kändt är, icke lär i förevarande fall vara förhållandet; och synes det till följd häraf kunna ifrågasättas huruvida obekvämligheter och svårigheter böra tillstädjas blott för att såmedelst tillgodose enskild persons intressen och önskningar.

Istället anordnades lokaler åt detektivpersonalen i våningen en trappa upp, med ingång från trappuppgången å husets gårdssida, en anordning som, såsom var att förutse, visat sig vara mycket olämplig och obekväm.

Olämpligheten uti anordningen har gjorts sig gällande dels uti att svårigheter för samarbetet, genom

Sid 3
de olika lokalernas särskildhet samt dels och ej minst för allmänheten. En hvar, som skall i något ärende infinna sig hos detektivpersonalen, inkommer, såsom helt naturligt är, å polisstationen, hvarifrån den besökande måste endera ledsagas öfver polisstationens torkrum och genom en dörr därstädes till förstugan åt gården, eller ock hänvisas att återvända ut från stationen genom hufvudingången samt gå rundt huset till husets trappuppgång.

Som det vid ofvansagda tid – i början af nästlidet år –, kom det til undertecknads kännedom att nämnde P.A. Johansson skulle hafva öfverlåtit ifrågavarande handelsrörelse till annan person, infann jag mig vid ett tillfälle civilklädd i butiken och tillsporde ett där anställt kvinnligt biträde om ägaren till affären. Härtill svarade biträdet till en börgan, att affären ägdes af förre fjärdingsmannen P.A. Johansson, men på undertecknads nu framställda fråga huruvida han verkligen vore innehafvaren svarade biträdet, att Johansson öfverlåtit affären till en fröken Josefina Duva

Sid 4
som då vistades i Norrköping och som skulle komma hit och taga affären i besittning, så snart beslutad reparation i lokalen blifvit verkställd.

Härom blef stadskamrer P. Malm underrättad och lät han genom kamrern i Stockholms Stads Landtegendomsnämnd J. Renhdal undersöka saken. Resultet af undersökningen skulle emellertid blifvit att mera nämnde P.A. Johansson fortfarande innehade affären och att till följd däraf intet kunde göras åt saken.

Förutnämnda fröken Josefina Dufva har emellertid sedan våren nästlidet år, efter det reparation i handelslägenheten ifråga verkstäldts, dagligen vistats i affären och är hon boende i det förutnämnda med butiken sammanhängande bostadsrummet. Förre fjärdingsmannen P.A. Johansson, hvilken sedan den 1. sistlidne november vårdas å Stockholms sjukhem och där förut under nästlidet år varit boende utom Stockholm har icke vid något tillfälle under nästlidet år varit sedd besöka affären.

Det har emellertid numera genom

Sid 5
af undertecknad under nästlidne februari månad hållen undersökning i anledning af en af meranämnde P.A. Johansson genom dennes son kamrern i Reymersholms Gamla Spritförädlingsaktiebolag Edvard Johansson till Öfverståthållareämbetet ingifven ansökning om tillstånd till försäljning af denaturerat brännvin i butiken ifråga, framkommit sådana omständigheter hvilka, enligt mitt förmenande, tydligt bekräfta riktigheten af de här ofvan antecknade, af biträdet i affären i börgan af nästlidet år till undertecknad lämnade uppgifterna beträffande affärens öfverlåtande till förut nämda fröken Dufva.

Fröken Dufva som af undertecknad hördes i saken å polisdistriktets station den 16. nästlidne februari i närvaro af öfverkonstapel Axel Mattias Strid visade sig mycket obenägen för att sig beträffande rätta sammanhanget med affärsrörelsen och lämnade hon en del uppgifter, hvilka sedermera befunnos sanningslösa. Sålunda uppgaf hon bland annat att meromnämde P.A. Johansson fortfarande

Sid 6
innehade handelsrörelsen och att Dufva vore mot husrum och 40 kronors lön per månad anställd hos Johansson såsom förestånderska för densamma. Vidare uppgaf fröken Dufva, på därom framställd fråga, att hon icke kunde på något sätt styrka sina uppgifter; någon skriftlig handling emellan henne och P.A. Johansson beträffande affären förefanns icke.

I detta sammanhang torde böra antecknas att förbemälde P.A. Johansson å innevarande års mantals uppgift, som afgifvits genom hans son, kamrer Edvard Johansson, uppgifvits vara ägare till affären och är meranämda fröken Dufva förestånderska för densamma.

Sedan det genom förhör med i butiken anställda biträdet Elna Josefina Pettersson utrönts ej blott att fröken Dufvas uppgift om föreståndarskap och viss månadslön vore för fröken Pettersson okändt och tydligen sanningslöst, utan äfven att en skriftlig öfverenskommelse mellan P.A. Johansson och fröken Dufva beträffande affären förefunnes i två exemplar, af hvilka fröken Dufva hade ett, blef fröken

Sid 7
Dufva påfäljande dag, den 17 nästlidne februari anmodad att åter infinna sig på polisstationen.

Hon förklarade emellertid att hon vändt sig till kamrer Johansson i saken och att han ej ämnade infinna sig vidare å polisstationen, hvilket han ej heller gjorde.

Det utröntes att fröken Dufva sistnämde dag på morgonen skyndsamt tillsändt kamrer Johansson det exemplar af meranämda skriftliga handling som han innehade. Denna handling, hvilken kamrer Johansson, därom tillfrågad, företett och af hvilken besannad afskrift här bifogas, är dagtecknad den 10. oktober 1911, och undertecknad ”P.A. Johansson”, ”Josefina Dufva”, samt gällande från 1. oktober 1912; Genom ifrågavarande handling, hvilken synes böra betecknas såsom ett hyres eller arrendekontrakt har fröken Dufva tillförsäkrats full äganderätt till affärens samtliga tillgångar och inkomster mot en årlig ersättning till P.A. Johansson af 250 kronor däri inberäknad lokalhyran och mot att Dufva erkändt sig ”ansvars och redovisningskyldig” till P.A. Johansson

Sid 8
för butikens varulager vid tillträdesdagen den 1. oktober 1912.

Genom hvad här ofvan anförts och med stöd af åberopande skriftliga aftal torde det få anses till fullo styrkt att meraomnämde P.A. Johansson helt öfverlåtit handelsrörelsen till fröken Dufva och att hon sålunda icke kan vara att betrakta såsom förestånderska, utan såsom den som innehar och nyttjar omförmälda handelsrörelse.

Såsom förut i denna rapport omnämts skulle det vara af hänsyn till innehafvaren P.A. Johansson, som handelsrörelsen fick i fortsättningen bedrifvas i huset.

Det meromnämda för undertecknad företedda exemplaret af kontraktet var maskinskrifvet med undantag af den i slutet af kontraktet förefintliga uppsägningsmeningen, hvilken var handskrifven.

Denna punkt synes illa harmoniera med bestämmelserna i kontraktets 2 och 3 paragrafer, genom hvilka fröken Dufva tillförsäkrats besittningsrätt till affären utöfver den i paragraf 1 bestämda tiden i samma

Sid 9
utsträckning och under samma tid som Johansson själf på grund af hyreskontrakt med Stockholms stad kunde få innehafva eller efter kontraktets undertecknande tillskrifvits i syfte att i någon mån förtaga kontraktets utseende af fullständig öfverlåtelsehandling.

Skulle uppsägningsmeningen hafva tillkommit i syfte att skydda öfverlåtaren P.A. Johansson torde densamma med hänsyn till kontraktets bestämmelser i öfrigt, hafva gifvits en annan formulering.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Liljeholmsbarn tigger vid Gustaf Adolfs torg

Liljeholmsbarn tigger vid Gustaf Adolfs torg

Nytt i Stockholmskällan
Tema

Nytt i Stockholmskällan

Stockholmskällans databas fylls hela tiden på med historiskt källmaterial från våra museer, arkiv och bibliotek. Här hittar du senast publicerade.