Den 18 maj 1903 föds Kätzy Linnéa Martina Olsson i Brännkyrka socken. Modern heter Bothilda Olsson, 24 år gammal. Men vem är fadern? Enligt Bothilda är det hennes granne den omyndige, snart 19-årige Martin Eriksson som är pappan. Då han vägrar erkänna faderskapet stämmer Bothilda Olsson Martin Eriksson och hans förmyndare, fadern Carl Eriksson, och kräver att få ekonomiskt underhåll för barnets fostran. Dessutom stämmer hon Carl Eriksson för ärekränkning. Här kan du följa hur det gick till när parterna träffades i rätten i maj 1904. (Målen hann inte avslutas detta rättegångstillfälle utan fick återupptas i september samma år: här kan du läsa avslutningen på ärekränkningsmålet och faderskapsmålet.)
Protokollet renskrivet:
Sid 1
§ 124
Bothilda Olsson / Martin Eriksson och Carl Eriksson angående gäldande af uppfostringsbidrag
1904 den 18 Maj
S.D. Till denna rättegångsdag af tinget hade Bothilda Olsson vid Fredriksborg å Liljeholmen å vaktmästaren Martin Eriksson och plåtslagaren Carl Eriksson å Sofieberg därsammastädes undfått stämning enligt en med hvad därå sedermera blifvit tecknadt så lydande stämningsansökning:
”Till Herr – Bil. Bothilda
[Som lyder: Till herr Domhafvanden i Svartlösa häradsrätt!
Anhålls vördsamt om kallelse och stämning till nästa lagtima ting med Svartlösa härad å omyndige Waktmästaren Martin Eriksson i Sofieberg å Liljeholmen och hans fader Plåtslagaren Carl Eriksson boende samma ställe md yrkande att Martin Eriksson förpligtas utgifva fosterlön till min med honom aflade den 18 maj 1903 födda dotter räknadt från barnets födelse med 20 kronor i månaden till dess det uppnått 15 års ålder.
Såsom vittnen torde stämmas Typografen Anton Ryberg Helenedal Liljeholmen, Barnmorskan Fru Hagberg Löfholmen, Fru Hulda Axtelius Kornhamnstorg. Fri och öppen talan förbehålles jemte godtgörelse för kostnader i målet.
Fredriksborg Liljeholmen den 29 Mars 1904
Bothilda Olsson]
Vid upprop af målet tillstädeskom käranden personligen och å svarandesidan Carl Eriksson för egen del och såsom målsman för sin son Martin.
Käranden företedde en så lydande handling:
”Utdrag ur – Bil. Katty
Sedan Eriksson bestridt att hans son haft samlag med käranden, anhöll Olsson om vittnesförhör med för detta ändamål instämda typografen Anton Ryberg vid Helenedal å Liljeholmen, fru Hulda Vilhelmina Axtelius,
Sid 2
boende Badstugatan 7 i Stockholm, och barnmorskan fru Maria Augusta Oskaria Hagberg, och fingo dessa, då jäf mot dem hvarken anfördes eller kunde utrönas, aflägga vittneseden och om sin sanningspligt emottaga erinran, hvarefter de hvar för sig hördes, därvid
1:o vittnet Axtelius förmälde, att vittnet ofta sett Martin Eriksson uppe på kärandens rum samt att vittnet särskildt ihågkom en afton, då vittnet vid inträdet i rummet funnit dem sittande ensamma och därvid upptäckt, att käranden gråtit, tilläggande vittnet, att vittnet icke hade sig bekant huruvida Martin Eriksson plägat kvarstanna öfver natten hos käranden.
På fråga af käranden uppgaf vittnet vidare, att vittnet, som den 1 oktober 1902 inflyttat i det hus, där käranden bodde, i
Sid 3
midten af samma månad första gången sett parterna tillsammans.
Eriksson invände, att käranden äfven plägat vara i sällskap med andra karlar särskildt ofta med såsom vittne instämde Anton Ryberg samt att det var käranden, som sökt hans sons sällskap.
Detta senare bestreds af vittnet under förklaring, att Martin ofta oombedd plägat komma upp på kärandens rum äfven när denna haft kaffebjudningar, tilläggande vittnet, att vittnet aldrig sett käranden i sällskap med andra karlar än svaranden och ofvannämnde Ryberg, hvilken senare ”egentligen sällskapade med kärandens syster”; att vittnet ofta sett Martin och Ryberg tillsammans med käranden och dennes syster uppe på kärandens rum samt att Ryberg och systern därvid plägat gå tidigare och Martin ensam kvarstanna hos käranden: upprepades och vidkändes.
Vittnet Hagberg uppgaf, att vittnet
Sid 4
ej hade sig något annat i saken bekant än att, då vittnet dagen efter Olssons nedkomst på begäran af denna ringt upp Martin Eriksson i telefon och frågat honom, hvarför han ej kom och hälsade på Olsson, Martin därvid förklarat, att han ej ville komma, emedan det vore ”så många käringar däruppe” samt att, då vittnet vid samma tillfälle frågat Martin, om det var roligt att vara far, denne svarat: ”Det kan väl hända.” upprepades och vidkändes.
Vittnena tillerkändes härefter hvardera ersättning för sin inställelse med begärda och medgifna 15 kronor att jämte tilläfventyrs erforderligt transumt af Häradsrättens protokoll af käranden, som vittnenas hörande påkallat, förskattsvis utgifvas; och förstänigades, att i händelse af missnöje med detta beslut särskild talan skulle däremot föras.
Då intet vidare till antecknande förekom än att käranden
Sid 5
begärte uppskof till nästa ting för Rybergs hörande på ed samt dessutom yrkade Martin Erikssons fällande till böter för förfallolös utevaro, förständigades, att yttrande skulle meddelas vid tingets slut.
Å siste rättegångsdagen den 30 juli 1904 afsades efter enskild öfverläggning följande därvid fattade
Beslut
Häradsrätten, som ej finner käranden ansvarsyrkande mot Martin Eriksson lagligen grundadt, utsätter med bifall kärandens därom framställda begäran målet att ånyo förekomma å andra rättegångsdagen af nästa i häradet infallande lagtima ting, då parterna skola vid laga påföljd tillstädeskomma.
§ 125
Bethild Olsson / Carl Eriksson angående ansvar för ärekränkning
S. D. Till denna rättegångsdag af tinget hade – föregå. § - å plåtslagaren Carl Eriksson å Sofieberg – föregående § - därsammastädes stämningsansökning;
”Till Herr – Bil. Carl.
[Som lyder: Till herr Domhafvanden i Svartlösa häradsrätt!
Anhålles vördsamt om kallelse och stämning till nästa lagtima ting med Svartlösa härad å Plåtslagren Carl Eriksson i Sofieberg å Liljeholmen med yrkande om ansvar å honom Eriksson för ärekränkning.
Fri och öppen talan förbehålles och anhålles om godtgörelse för kostnaderna i målet.
För att i målet såsom vittnen höras anhålles samtidigt om kallelse och stämning å Fru Klara Boman och arbetaren Aug. Brandström i Sofieberg i Liljeholmen.
Fredriksborg Liljeholmen den 29 Mars 1904
Bothilda Olsson]
Sid 6
Vid upprop af målet företrädde parterna personligen.
Till utveckling af sin talan förmälde Olsson, att, då hon en gång varit på besök hos fru Boman, där hennes barn vore inackorderadt, svaranden knackat på dörren till Bomans rum och frågat, om det vore främmande därinne; att Eriksson, då svaret härpå blifvit nekande, stigit in i rummet samt vid anblicken af Olsson vändt sig till henne och utbrustit: ”Förbannade luder; kommer du upp för dessa trappor en gång till, slår jag benen af dig.”
Svaranden förnekade att hafva fällt nyssnämnda yttrande samt anförde att, då han på gården till Bomans bostad blifvit ofredad af ett par arga hundar, han gått upp till fru Boman och frågat, om det vore främmande däruppe; att han på fru Bomans nekande svar och uppmaning att stiga på gått in i rummet och påträffat
Sid 7
Olsson, till hvilken han vändt sig och frågat, om det vore hennes hundar; att, då käranden svarat, ”nej det är bror mins”, han fällt yttrandet: ”sådant folket är, sådana äro djuren”, men att han i öfrigt ej yttat något för käranden förnärmande.
Käranden begärde härefter vittnesförhör med för detta ändamål instämda fru Clara Gustafva Boman och arbetaren August Brandström, båda boende vid Sofieberg vid Liljeholmen.
Vid upprop företrädde endast Boman, hvilken å Brandströms vägnar inlämnade ett så lydande intyg:
Fulmakt för – Bil. Clara som lästes, och fick därefter Boman, då jäf mot henne hvarken anfördes eller kunde utrönas, aflägga vittneseden och om sin sanningspligt emottaga erinran, hvarefter vittnet Boman till alla delar vitsordade den af Olsson afgifna berättelsen rörande förloppet af dennas samman-
Sid 8
träffande med Eriksson vid omstämda tillfället. Upprepat och vidkändt.
Vittnet tillerkändes härefter ersättning för inställelsen med begärda och medgifna 10 kronor att af käranden, som vittnets hörande påkallat, förskattsvis utgifvas och förändigades, att i händelse af missnöje med detta beskedet särskild talan skulle däremot föras.
Sedan svaranden bestridt riktigheten af vittnet Bomans uppgifter, anhöll käranden för Brandströms hörande på ed om uppskof med målet, hvilket bestreds af svaranden under förklaring, att han yrkade omedelbart afgörande och förpligtande för käranden att till honom utgifva 300 kronor för honom genom den obefogade rättegången tillskyndadt lidande.
Då intet vidare till antecknande förekomm, förständigades – föreg.
Sid 9
§ – tingets slut.
Å sista – föreg. § – fattade
Beslut.
Med bifall till kärandens därom framställda begäran utsätter Häradsrätten målet att ånyo förekomma å andra rättegångsdagen af nästa i häradet infallande lagtima ting, då parterna skola vid laga påföljd tillstädeskomma.
Bland bilagorna finns även en fullmakt från August Brandström som lyder så här:
Fulmakt för Klara Boman
Jag Frans, August, Brandström som skall vittna uti målet mot Carl eriksson i vinterting
jag kan mig icke infina uti målet
Men vad jag hafver att sega uti målet att Eriksson titulerade Fröken Ohlsson för ditt förbannade Luder och kommer du opp uti dessa trappor en gång till slår jag Benna af dig
Whilket kan med [ed] intygas
Frans August Brandström
Sofieberg Liljeholmen
Egenhändiga namnunderskriften
Bevittna
Karl Filip Andersson
Augusta Karolina Eneman
