Hela den stora hallen är full av folk. Kring den lilla jordglobsfontänen står en ring av törstiga människor, som väntar i tur på att få dricka. […] Några går rakt fram till någon av sofforna och slår sig ner där, de sträcker ut benen, makar sig till rätta, lutar sig bakåt, sluter ögonen och verkar som om de skulle bli sittande där i timtal. En del vecklar upp tidningar och gömmer sig bakom dem. En sitter och söker lösa ett korsord. Och andra sitter framåtlutade som till språng på yttersta kanten av sofforna och ser då och då nervöst på klockan medan de väntar på att få slippa in genom spärrarna till sina respektive tåg.
Genom Erik Asklund, som sitter och dricker kaffe på Centralen en majdag 1939, får vi veta vilka som rör sig i stationens stora hall. Han beskriver rökande unga män, stadsbud som bär väskor, flottister på permission och hembiträden från Östermalm. Fortfarande rör sig stockholmare och tillresta genom samma lokaler, väntar på bänkar eller skyndar mot perronger, men flera av de grupper som beskrivs är helt borta. Och vad är det för spärrar han pratar om?
Läs Erik Asklunds vardagsbetraktelse för att dyka ner i Stockholm en vanlig dag, några månader före andra världskrigets utbrott.
7 sidor.
