Fram till 1864 var självmord kriminellt i Sverige. När någon avlidit i en tragisk olycka i Stockholm utredde Överståthållarämbetet om det egentligen var ett självmord som ägt rum. Så kallade självspillingar fick nämligen inte begravas på vanligt sätt på kyrkogården.
I Storkyrkoförsamlingens arkiv finns några volymer med rubriken "Resolution att begravning må äga rum". Däri finns Överståthållarämbetets meddelanden om vilka förolyckade människor som får begravas.
I det här meddelandet får vi höra om en ung man som gått genom isen på Riddarfjärden i december 1787. Texten renskriven:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Öfver Ståthållare Ämbetet i Stockholm den 21 December 1787.
S: D: Som wid hos Öfwer Ståthållare Embetet anstäldt förhör, angående studerande ynglingen Gustaf Stellan, hwilken den 19 sistledne på Riddarfjärden genom isen uti sjön nedfallit och derstädes omkommit, blifwit utredt att denna Stellan, som i lifstiden til lefwernet warit ganska sedig och stilla, icke af öfwerdåd, utan medelst barnslig oförsigtighet och oförstånd, på den swaga isen utgått: och Öfwerståthållare Embetet således icke funnit något hinder wara det ju Stellans döda kropp ärliga må begrafwas; så skulle sådant wederbörande Prästerskap, genom utdrag af protocollet, til efterrättelse meddelas. År och dag som förr skrifwit står.
Efter Befalling
Eric Hoverschöld
