Stockholms bildningscirkel var den första organisationen i Sverige i vilken arbetare tilläts vara med. Bildningscirkel bildades 1845 av skräddarmästarna Olof Renhult och Sven Trädgård och Skrädderisällskapets läkare Johan Ellmin, den senare gav även ut skriften Om Folkets Bildning och Bildningscirkelns i Stockholm första år. Syftet med bildningscirkeln var att sprida vetenskaplig och allmännyttig kunskap till hantverksarbetare. De tre grundarna ansåg att det enbart var genom ökad bildning och bättre undervisning som den komplicerade frågan om arbetarnas usla förhållanden kunde lösas. Med ökad bildning kunde dessa arbetare lyftas ur den misär de befann sig i. Detta skulle verkställas genom att bland annat låta bildade personer som ämbets- och vetenskapsmän föreläsa för cirkelns medlemmar om deras expertområde. Därtill fick medlemmarna möjlighet att låna böcker ur bildningscirkelns egna bibliotek.

Stockholms bildningscirkel blev en viktig institution i Stockholm. Föreningen hade cirka 1700 medlemmar och höll sina möten i Stockholms börshus. Den inspirerade även andra att starta liknade bildningscirklar och arbetaresällskap runt om i Sverige, som till exempel Stockholms arbetareförening. Detta blev betydelsefullt för tillkomsten av den svenska folk- och fackföreningsrörelsen som växte fram under andra hälften av 1800-talet.