Sommaren 1881 strejkade byggnadsarbetarna och många arbetare gick efter denna konflikt med i stockholms fackföreningar.
Strejken började bland jordschaktare, bergsprängare och murare.
På ett möte i Lill-jans den 13 juni talade Anton Nyström, han avrådde från strejk. På eftermiddagen hölls dock ett nytt möte. Under detta möte hördes hurrarop och 400 träarbetare med en blå fana i spetsen kom utmarscherade från staden. Även dessa hade börjat strejka.
Dagen efter formulerades krav, höjda löner och minskad arbetstid. Man begärde 35-40 öre i timmen för träarbetarna och arbetstidens minskning från 12-14 timmar till 10 timmar. Den 15 juni vände man sig till arbetsgivarna med sina krav. Nu ville arbetarna ha allmän strejk.
Den 22 juli beslöts på ett stort möte att inleda en strejk hos företagare vilka vägrade godta arbetarnas villkor. Denna strejk bröt ut den 8 augusti och fortsatte hos en del ända till den 14 oktober.
Strejken hade ett brett stöd och i strejkbidrag strömmade in, totalt 6 169:40 kr.
Efter denna strejk förkortades de strejkandes arbetsdag till 10 timmar.
