Ville man tillverka och sälja en vara behövde man långt in på 1800-talet få behörigt tillstånd att göra det. Många av de här rättigheterna delades ut av Handelskollegiet och blev man beviljad fick man betala en avgift för den rätt man vunnit.
I den här suppliken menar Maria Christina Lindström, som säljer kaffe, choklad, punsch och likörer att hon inte vill betala avgiftern för rätten att sälja smörbakelser då hon inte utnyttjat den rätten.
Suppliken renskriven:
Till Stockholms Stads Wälloflige Handels Collegium!
Sedan, efter det, jag erhållit tillstånd att försälja kokadt Caffe, Chocolad och The, mig år 1836 jemväl förunnades rättighet att afyttra Pounsch och Likörer, anmälte jag året derpå hos dåvarande Herr Registratorn, numera Herr Policemästaren Limnelius önskan att få nedlägga en några år dessförinnan äfvenledes vunnen rätt att tillverka och försälja smörbakelser, en rättighet hvaraf jag ej hade begagnat mig.
Jag ansåg mig i anledning häraf utesluten från idkandet af denna sistnämnda näringsgren men har nu emot all förmodan blifvit debiterad för bakelse-tillverkning under de sednare åren. Som jag dock allt ifrån den tid en dylik tillverkningsrättighet mig förunnades icke alls eller i något afseende begagnat densamma får hos Wälloflig Collegium jag härmedelst ödmjukeligen anhålla, ej allenast att varda afförd från antalet af dem, hvilka ega idkag förenämnde tillverkning och försäljning, utan äfven att, till följd af den redan år 1837 gjorde afsägelse af rättigheter dertill, rättvisligen varda befriad från all debitering för utöfning sedan berörde tid af en sådan rättighet.
Tillståndsbeviset å ifrågavarande rättighet åtföljde Handlingarne då jag sökte den att få försälja Pounsch och Likörer.
Stockholm den 26 Mars 1840.
Maria Christ: Lindström
