Sommaren 1742 har pietisterna Simon Öman och Margareta Utterbom suttit fängslade på grund av sin irrläriga tro i drygt ett år. I ett kritiskt brev har Kungliga hovrätten frågat stadens högsta kyrkliga instans, Konsistorium (eller Domkapitlet), varför de inte försökt att omvända de feltroende? Här svarar Konsistorium på Hovrättens kritik.
Sid 1
Til höglofl Kongl hofrätten.
Til ödmiukt svar uppå högvelborne h: B. och Præsidantens, samt högloflige kungliga hofrättens, under d 21 Maij sistlidne ankomne hög-gunstiga skrifvelse, angående någon försummelse, som förmenes vara begången vid Skomakare gesällens Simon Ömans och Jungfru Margareta Utterboms undervisning, har Consistorium härmedelst skolat i ödmiukhet berätta, at så snart höglofliga kongliga hofrättens utslag blef, genom höglofliga kongliga Slottscancelliet, med Consistorio communicerad, än ofördröjeligen anstalt vorden giord til theras besökande af Presterskapet; men som Consistorium utom sit för-
Sid 2
vållande, måst ärfara at klagomål theröfver inkommit, så har man aktat nödigt bemälte Prestmän åter förekalla, at förnimma huruledes härmed vore beskaffat; tå the allesamman 1:o försäkrat, at sådant intet skedt utaf någon upsåtelig försumelse, utan medelst mångfalldiga andra förrättningar, i synnerhet, som bekant är, at en stör del af them, nu tid efter annan, varit sysslosatta med svåra lifsfångars beredande til döden, hvarigenom arbetet vid församlingarna blifvit för the öfriga så mycket drygare; hafvande the thesutom tykt fast nödigare, at flitigt undervisa them i theras församlingar, hvilka the funnit vara komne på någre afvägar, men gifvit hopp om sig, at åter kunna bringas til rätta, thet the äfven berättade sig hos mången hafva genom guds nåd ärhållit, än använda sin tid hos them, som framgent förkasta all undervisning.
2:o hvad åter Jungfru Utterboms berättelse angår, som skulle ingen af Consistorio förordnad varit hos henne, så egär väl thensamma sin mindre riktighet; ty fast än Consistorium vid sådana tillfällen intet immediate förordnar någon viss person thertil, så sker thetsamma likväl genom församlingarnas kyrkoherdar, hvilka, som bekant är, allesamman hafva säte i Consistorio och pläga vid sådana tillfällen, efter samråd i Consistorio, taga uppå sig, at hvar ock en vid sin föramling, tilsäga sina medhjelpare, ock sålunda är thet äfven händt med Comministern Geringius, hvilken, efter egit tilstående nu i Consistorio, blifvit therom anmodad af [svårtytt] Arnell; men at han flere
Sid 3
gånger intet varit hos henne, thertil är hennes egen otidighet orsak, hvar med hon then gången bemöt honom, samt til et slut af samtalet försäkrat, at hon intet vidare vill inlåta sig med honom, så länge han är i Prestämbetet. Sedermera hafver äfven Comministri vid S:t Nicolai församling Sundius och Busk henne besökt; men måste ej allenast beklaga, at the på samma sätt, som Geringius, blifvit bemötta, utan ock at the funnit henne ganska hårdnackad med hvilken föga eller intet vore at uträtta. Och skall hon i synnerhet för Busk sig utlåtit, at om man ville sätta henne i thet mörkaste hål, så lämnar hon äntå intet sina meningar. För utan thetta har hon tilfälle alla söndagar, at af predikningarna, som hållas på gillstufan, blifva undervist, om hon allenast ville bevista thesamma, hvilket hon likväl intet gör.
3:o At skolmakaregesällen Öman, sedan förledigt år intet blifvit besökt, är händt theraf, at Comministern Tillström och Adjuncten Gradin, hvilka i början blefvo thertil förordnade, efter et och annat samtal med honom, hafva tykt vara för svårt at uti arresten honom besöka, hvarest alltid en samling af folk them the intet kunnat afhålla, sig infunnit, hvilket ej allenast giort honom mycket upstudsig, utan äfven grämt them, at uti andras åhöro, emottaga alla hans otidigheter, samt grufveliga försmädelser emot them så väl som vår Xga (sic!) lära; hvarföre them lemnat honom frihet, at, när han åstundade, antingen hemma hos them, eller uppe uti Kyrkan, få råka
Sid 4
them, tå the ville vara beredde, at med undervisning gå honom tilhanda; men hafva sedermera intet hördt något utaf honom.
dels är thet ock kommit theraf, at Presterskapet vid Clara församling, som straxt här efter blefvo uppå Consistorii begäran genom Doctor Nordberg therom anmodade, hafva sedermera med the 2ne lifsfångar, nemligen Kryddkrämaren och Lieutenanten Hertzog varit mycket sysslosatta. Imedlertid förmodar Consistorium, at om något härvid skulle vara försummat, thetsamma dock för något märkeligit intet kan anses; emedan man utaf förfarenheten nogsamt lärt, at med thetta folket är i början föga el als intet at uträtta, ehuru trägna föreställningar the än bekomma; utan måste thet komma an uppå tiden, til thes the något litet fåt sansa sig sielfva. Thesutom skulle Consistorium tycka mycket tjenligit vara, om thessa personers kunde efter Kongl stadgan af år 1735 § 5 til något anständigt och lindrigt arbete blifva tilhållne, hvarigenom them betages tilfälle, at blott förnöta tiden, antingen med villfarande böckers läsande, eller egit onödigt grubblande. För öfrigit har Consistorium then äran, at berätta, thet vidare anstalt til theras undervisning redan är förfogat, och vill Consistorium tilse at samma personer intet mera skola hafva nödigt at klaga teröfver, at thet icke tilfälle för them, skall gifvas, at blifva bettre underrettade; gifve allenast herren at thet til någon theras förbättring måtte aflöpa hvarvid dock likväl Consistorium gerna skulle önska, at thet ej allenast til fölge af högloflige Kongliga hofrättens egit hög-rättvisa utslag thessa personer måtte hindras ifrån andras umgänge och sina skadeliga satsers utspridande; utan äfven i förmogo af Kongliga stadgan af år 1735 5 § til något anständigt och lindrigt arbete blifva tillhållne hvarigenom them betoges tilfälle at blott förnöta tiden, antingen med villfarande böckers läsande, eller egit onödigt grubblande.
Förblifve med vördnad och högaktning högvälborne etc
27 Julij 1742.
