Hovrättens protokoll om Jean de Delpergarts och Magdalena Frisks äktenskap.
Hovrättens protokoll om Jean de Delpergarts och Magdalena Frisks äktenskap.
Text

Komediant lurar präst genomföra olaglig vigsel

Under 26 år levde komedianten Jean de Delpergart och Margareta Heidegerin som ett äkta par och tillsammans flyttade de till Sverige 1723. Tjugo år senare är de i en bitter tvist. Jean de Delpergart har övergivit Heidegerin och gift sig med en av deras före detta pigor Magdalena Frisk istället. Men var äktenskapet verkligen lagligt?

Här kan ni ta del av Kungliga hovrättens protokoll i ärendet. Handlingarna skickades in till Consistorium, Stockholms domkapitel, den kyrkliga myndighet som hade till uppgift att förmana de Delpergart till ett kristligt leverne.

Hovrättens protokoll renskrivet: 

Ankom 29 april 1743

Kongl. Maj:ts och Riksens Svea hofrätts utslag, uppå the, så väl af Stockholms stads och Norra Förstads Kämnersrätten, samt danderids skiepslags Tingsrätt hållne, och ifrån sidstbemälte Rätt insända ransakningen, med thes Utslag, af then 7 september nästledit åhr, öfver Commedianten Jean De Delpergart, Margareta Heidegerin, vedbärarens Lars Alpgrens Enka hustru Magdalena Frisk, hennes Moder barnmorskan hustru Maria Frimo, prosten uti Solna vyrdige och vällärde Lars Holst och Pastoren vid fransyska församlingen här i Stockholm Vällärde Magister Olof Tillaeus, samt Nådåhrs predikanten vid S:t Jacobs församling Lars Nyman af hvilka Delpergart, sedan han i 26 åhr lefvat med Heidegerin utan föregången bevislig vigsel, tilsamman, henne öfvegifvit, sig i ägtenskap inlåtit och barn aflat med Magdalena Frisk, som Deplergarts och Heidegerins tilstånd haft bekant, hvarföre Tingsrätten i anledning af 9 cap. 2 § Missgärningsbalken, dömt Delpergart til 28, Heidegerin til 12 och Frisk til 20 dagars fängelse, vid vatn och bröd, jämväl ock hustru Maria Frimo, för thet hon emot bettre vet befordrat then emellan Delpergart och hennes dotter skiedde vigseln til 12 dagars fängelse vid vatn och bröd, samt presten Lars Holst, för olaglig vigsel, i förmågo af 7 cap. 2 § Giftermålsbalken, at mista Embetet: men Kyrkoherden Magister Olof Tillaeus och Nådåhrs predikanten Lars Nyman, för the af them i ofvanberörde mål utgifna attester, ifrån vidare tiltal befriat: Gifvit i Stockholms then 25 April 1743.

Kongl. hofrätten hafver the här öfver hållne ransakningar och i thessa mål inkomne skrifter sig föreläsas låtit, samt större delen af ofvannämnde personer munteligen hört, och ther af funnit, huruledes Delpergart och Heidegerin bekiänt, at the åhr 1714 eller 1715 blifvit uti Wurtenberger land, som skal vara hennes födelse ort, bekante, tå the med hvarandra inlåtit sig i ächtenskaps handel och begifvit sig ther ifrån til Sweitserland, i tanke, at ächtenskap med hvar annan bygga, hvarest the såsom man och hustru lefvat til samman, dock utan at vigsel kommit at fullbordas, och när the åter varit sinnade at resa tilbaka til Heidegerins Moder låtit upsätta et så kalladt ächtenskaps bevis, hvilket the för henne upvist, som ther uppå til theras ächtenskap samtyckt, men beviset har Delpergart vidgåt sig sedermera upbrändt, hvarefter the fölgts åt genom Tyskland til Hamburg och åhr 1723 kommit hit Sverige, och å alla orter utgifvit sig för ächta folk, samt lefvat tilsamman såsom hade the varit vifde; jämväl uti Wexiö Consistorio åhr 1736, hvarest the antagit vår Evangeliska lära, sagt at the voro man och hustru, och uti the senare åhren, hållit sig til then Fransyska församlingen här i Stockholm, samt ther begärt sina salighets medel, utan at presterskapet annat vetat, än at the värkeligen varit vigde, och i en sådan sammanlefnad fortfarit, dock hafve begge påståt, at the med hvar annan aldrig något barn sammanaflat, fastän the köttslig beblandelse haft, til inemot jultiden åhr 1740, tå Heidegerin, efter hennes påståenden, skall nödgats, för Delpergarts hårda förfarande emot henne, flytta ifrån honom, men efter 14 dagars förlop åter kommit tilbaka, och hos honom förblifvit tils efter Jul förenämnde åhr, tå efter upkommen osämja, Delpergart henne ifrån sig drifvit; och har Delpergart sedermera then 21 Januarii 1741 gåt til vedbärare enkan hustru Frisk, som någon tid förut tiänt tu åhr hos honom och Heidegerin för piga, och efter något samtal frågat henne, om hon ville blifva hans ächta hustru, hvarpå hon skal svarat, at om hennes Moder hustru Frimo ther til gåfvo samtycker, och Delpergart ej vore gift med Heidegerin, samt om Consistorium ej giör de ther uti hinder, skulle thet icke vara henne emot. Söndagen näst ther efter hade Delpergart åter kommit til hustru Frisk, tå förlofningen skal blifvit sluten, samt Delpergart uti hustru Frisks Moders och anhöringars närvaro gifvit henne fästningering, och måndagen ther på gåt til Licentiaten och tå varande Kyrkoherden vid Fransyska kyrkan ärevördige och Vällärde Olof Kiörning, samt begiärt lysning för sig och Frisk, men fåt thet svar, at the skulle komma up i Consistorio, och hafva både Delpergart och hustru Frisk äfven tilståt, at the tå strax om tisdagen flyttat tilsamman, lagt sig i säng med hvar annan och sedermera lefvat som man och hustru. Sedan thessa må varit uti Stockholms Consistorio angifne och förenämnde personer hörde, samt til verldslig domstol förvista, så har Delpergart angifvit, at Heidegerin vore orsaken ther til, at han henne öfvergifvit, emedan hon skal fört ett nesligt och misstänkdt umgänge med Fransosen Mont Louis, och at hon vore besvärad med fallande sot, samt til bevis therpå, åberopat sig åtskilliga vitnen, som af Stockholms Stads Kämnersrätt hörde blifvit. Och som under thet samma ransakning påstodt är vordet angifvit, at Delpergart under ächtenskaps löfte, lägrat hustru Frisk, och at hon tå redan fått barn, så hafver nästbemälte Kämnersrätt förevist thessa undersökningsmål til Norre Förstads Kämnersrätt, och under thet samma Rätt med ransakningen fortfarit, hafva Delpergart, hustru Frisk och hustru Frimo, oachtadt så väl Consistorium, som förenämnde Kämnersrätten antydt Delpergart och hustru Frisk, at ej lefva tilsamman, eller på något sätt umgås, then 15 April nästledit åhr, som varit en Torsdag, gåt ut til Prosten Holst i Solna, tå hustru Frimo begärt lysning för sin dotter och Delpergart, som hon utgifvit för Lieutenant; men som Prosten tå utlåtit sig icke kunna giöra något här til, förr än the förskaffade sig sådana bevis, som kyrkolagen i slika fall föreskrifver, så hafva the then gången ther med gåt bort, men om söndagen näst therefter återkommit och upvist twänne attester, then förra af Nådåhrs Predikanten Lars Nyman utgifven, och daterad then 10 i nästberörda månad, af innehåll: at Enkan hustru Magdalena Frisk efter sin afledna man vedbäraren Lars Alpegren richtigt Inventarium uprättat, finnes af Justitia Collegii instrument, ägde således lof, at få til sitt ächtenskaps byggande med Jean De Delpergart, låta lysa för sig, hvar hälst åstundas och begiäras, efter intet vitterligit hinder å hennes sida vore: Och then andra af Magister Olof Tillaeus, tå varande vice Pastorn vid Fransyska föramlingen här i Stockholm utgifven, och then 18 Februarii 1742 daterad, innehållandes: at som Lieutnanten Jean De Delpergart, af honom begiärt ett vittnesbörd om sin person; altså kunde han intyga at Delpergart uti Fransyska Församlingen brukat sina salighets medel och bivistat Gudstiensten, hvar til han ock recommenderas på then ort, tit han sig begifvandes varder. Hvarvid the ock för Prosten Holst berättat, at Delpergart vore commenderad och stadd på resande fot til Kongl. arméen, som tå vistades i Finland, och therföre begiärt at alle tre lysningarne, samt vigslen skulle then dagen för sig gå, hvilket Prosten Holst lofvat, och vid ransakningen här öfver jämväl erkänt, at så vore tilgånget, samt at han om söndagen alla tre gångerna lyst, och efter sluten Gudstienst, vigt Delpergart och hustru Frisk tilsamman, såsom ock förklarat sig icke kunnat neka them lysning och vigsel, så väl i anseende til förberörde attester, som ock at thet vore vanligt och en gammal plägsed långt förr än han kom til Pastoratet, at tå Pastores vid församlingarne i Stockholm lemnat sina skrifteliga vitnesbörder, at lysning må skie för them, som vilja med hvar annan ächtenskap bygga, så skal Prosten alltid funnit sig trygg och säker, at för them, som sådana bevis framledt lysa, och them viga: Til bestyrkande hvaraf, han vid häradsrätten Fyra sådana bevis uptadt. Och som Prosten Holst nu äfven haft Nymans bevis, at ej något hinder vore för hustru Frisk til ächtenskaps byggande med Delpergart, och at Delpergart uti Kyrkoherdens Tillai attest kallas Lieutenant, så hade han tyckt sig hafva nog säkerhet, och förmodade at ansvaret borde stanna på Nyman och Tillaeus, som på falska och tvätydiga bevis utgifvit, hvarigenom han til thenna lysning och vigsel skal blifvit förledd. Hvaremot Nådåhrspredikanten Nyman andragit, at han i sin attest icke nämnt något om Delpergarts person, eller at emot honom ej vore något hinder til lysning, utan allenast hvad hustrun Frisk anginge, icke eller skrifvit, at alle tre lysningarne skulle skie på en gång, mindre at vigsel skulle följa, innan förut vore kunnigt, om något jäf emot vigseln kunde komma eller ej, och fast än lysningen skiedde i Solna, så fölgde ej, at vigslen therstädes skulle skie, och hade then ej eller bort tillåtas för än twänne dagar efter lysningen. Här vid har ock Kyrkoherden Tillaeus sig förklarat, at han ej i annat afseende, skal utgifvit sin attest, än at Delpergart, sedan efter hennes Kongl. Maj:ts drottningens död, hans sysla uphört vid comedien, och han således ej hade något arbete, kunde få resa omkring på landet, och förtäna sig något til underhåll, men icke at betiäna sig ther af til något ächtenskaps befordrande med hustrun Frisk, hvarföre then icke eller något ther om innehöllo. Sedan then således skiedde lysning och vigsel blifvit uti Norra Förstades Kämnerrätt angifven, så hafva åter alla thessa mål til vederbörande häradsrätts vidare ransakning och afdömande blifvit förviste. Til följe hvar af danderid Skiepslags Tingsrätt här öfver ytterligare ransakat, hvaraf finnes, at ehuru Heidegerin, så väl uti Consistorio, som vid Kämnersrätterna här i Staden sig utlåtit, at hon aldrig blifvit vigd med Delpergart, så har hon dock thet ändrat, och påståt at hon af en Catolsk Prest uti Sweitserland, i fyra personers närvaro skal blifvit vigd, och ther om beropat sig til vitnes på hustru Agata Hermet, som sedermera hit til Sverige ankommit, och berättat sig vara then Prestens hustru, som vigslen skal förrättat, hvilken ock på Ed är afhörd vorden, men ej kunnat närmare uplysning här utinnan meddela, än at hennes Man, som skal varit en Munk, för henne berättat, thet en annan Munk uti hennes Mans och en annan hustrus närvaro skal på landsvägen sammanvigt Delpergart och Heidegerin, hvilket Delpergart likväl aldeles bestridt, föregifvandes at omförmälte Munkar allenast utgifvit falskt intygande ther om, at ther med kunna ställa Heidegerins Moder til frids: men ther har Delpergart tilståt, at emellan honom och Heidegerin, vid början af theras sammanlefnad, varit slutit ett så kalladt mariage de conscience, med sådana vilkor, at så länge hon emot honom stälte sig ärligen och väl, så erkiende han henne för sin hustru, och hon honom för sin man, och hade han först på sitt yttersta tänkt at viga sig med henne, som han i förstone älskat, som sitt egit hierta; men som hon skal lagt sig in med Mont-Louis, så har han för ment sig haft för at henne öfvergifva. Äfven har Heidegerin, uppå häradsrättens tilfrågan, sig utlåtit, at hon nu ej vidare påstöde, at blifve sammanvigd med Delpergart, allenast hon för ärlig hustru blifve förklarad, och finge niuta giftorätt uti hans bo: uti hvilken omständighet hon likväl sedermera sig ändrat, och har i Kongl. hofrätten så väl skrift- som munteligen påståt, at Delpergart måtte skyldig förklaras, at med henne nu som tilförne ächtenskap bygga, och strängeligen förbiudas, at med Frisk sammanlefva, samt om Kongl. hofrätten skulle anse theras förra ächtenskap såsom trolofning, at then tå med vigsel måtte fullbordas, och hon ifrån thet henne ådömde straff, at fängelse vid vatn och bröd befrias. Thetta med hvad mera the i thessa mål hållne vidlöftige ransakningar, och eljest inkomna skrifter innehålla, har Kongl. hofrätten uti öfvervägande tagit. Och allthenstund Jean De Delpergart, med Margareta Heidegerin, om ächtenskaps byggande, öfverenskommit; henne lockat utur sin moders hus, och med henne til en annan ort bortrest; och sedan the tilbaka kommit, har han för hennes moder upvist vitnesbörd, at the skulle varit sammanvigda; hvarpå Modren gifvit sitt bifall til theras ächtenskap, och han sedermera på åtskilliga orter, så uti Tyskland, som här uti Sverige, alltid gifvit Heidegerin ut för sin hustru, samt i 26 åhrs tid, med henne, såsom man och hustru lefvat tilsamman, och således på förberörda sätt, sig med henne så förbundit, at thet icke stått i hans frihet, att efter egen godtycko, henne förskiuta, han icke eller kunnat öfvertyga henne någon otrohet, eller annan laglig orsak til skilnad, utan sig med vedbärare Enkan Magdalena Frisk olagligen förlofvat, thenne senare med barn rådt, och sedan alt sådant uti Consistorio blifvit angifvit, och ther ifrån til verldslig Rätt förvist, har Delpergart, oachtadt honom och Frisk förbudit varit, at lefva tilsamman likväl listeligen förledt Presten Holst, at en olaga lysning och vigsel emellan honom Delpergart och hustru Frisk förerätta; för then skull pröfvar Kongl. Hofrätten rättvist, at Delpergart skal för thessa brott, i ett för alt, med en månads fängelse vid vatn och bröd straffas. Och emedan Magdalena Frisk för några åhr tilbaka, såsom piga tiänt hos Delpergart och Heidegerin, samt tilståt, at hon ej annat vetat, än the varit laggifte personer, men icke thes mindre ehuru hon således haft sig theras tilstånd bekant, sig med honom i ächtenskaps handel inlåtit, och icke allenast barn sammanaflat, utan ock olaga lysning och vigsel sig svikeligen förskaffat; Ty skal hon för thesse brott, med Tiugu dagars fängelse vid vatn och bröd plichta: och varder,  i förmågoa f 2 Cap 12 § Giftermålsbalken, then för Delpergart och Magdalena Frisk skiedde lysning, och then therpå fölgde vigsel här med för ogild förklarad, och skolen Delpergart och Frisk i stillhet undfå aflösning uti Sacristian, samt til kyrkan, ther the bodt erlägga, han fyra och hon två daler silfvermynt. Och som hustru Maria Frimo, äfven  varit kunnig om Delpergarts och Heidegerins förra sammanlefnad, men likväl samtyckt til sin dotters giftermål med Delpergart, och thet samma oachtadt hon varit närvarande, tå Delpergart och hustru Frisk, uti Stockholms Stads Consistorio, och Stads- samt Norra Förstads Kämnersrätter blifvit förbudna, at lefva tilsamman, på alt sätt listeligen befordrat, så väl i, igenom attestens förskaffande, af Nådåhrs Predikanten Nyman, som ock ther igenom, at hon förledt Presten Holst til then skyndsamma lysningens och vigselens förrättande, så at thetta olaga giftermål igenom hustru Frimos råd och tilhielp vunnit sin värkställighet; Altså finner Kongl. hofrätten at hon til följe af 61 Cap 1 § Missgärningsbalken, giort sig skyldig til samma straff som dottern, och skall therföre Tiugu dagars fängelse vid vatn och bröd undergå. Hvad angår Margareta Heidegerin, så ehuruväl hon vid häradsrätten utlåtit sig icke åstunda, at vidare träda uti ächtenskap med Delpergart, sedan han henne förskutit och med hustru Frisk barn aflat, samt sig med henne viga låtit; dock som Heidegerin samma utlåtande sedermera här i Kongl. hofrätten ändrat, och påståt at Delpergart måtte påläggas, thet med Heidegerin ingångna ächtanskaps förbund, med vigsel fullborda; altså och emedan Delpergart tilståt thet han med Heidegerin ächtenskaps löfte ingåt och 26 åhrs tid, med henne, såsom man med sin hustru, lefvat tilsamman, och icke gittat bevisa sitt föregifvande, at Heidegerin varit honom otrogen, och fört någon misstänkt sammanlefnad med någon annan, icke eller annan laglig orsak til skilnad, och then seder mera emellan honom och hustru Frisk skiedde lysning och vigsel redan är för olaglig förklarad; Ty pröfvar Kongl. hofrätten rättvist, thet skal Delpergart sitt med Heidegerin begynte ächtenskap, med vigsel fullborda låta: blifvandes hon, ifrån then af härads rätten henne ådömde plicht och böter befriad. Hvad för öfrigt Prosten Lars Holst angår, så allthenstund han, som berördt är trenne gånger på en söndag lyst för Delpergart och Frisk, samt strax efter sluten Gudstienst vigt them tilsamman, men sådant icke finnes vara giort af honom uti ondt upsåt, eller någon egennyttig afsigt, utan at han ther til blifvit förledd af Delpergarts och hustru Frimos föregifvande, at Delpergart vore commenderad til Finland, och at ej något hinder vore til ächtenskaps byggande emellan honom och hustru Frisk, hvaruti Prosten Holst blifvit styrkd, så väl ther af, at Kyrkoherden Tillaeus i sin attest kallat Delpergart Lieutenant, och tå han begiärt vitnesbörd om sin person; allenast intygat, at han i Fransyska församlingen brukat sinna salighets medel, men icke omrört then omständigheten, at Delpergart alltid tillika med Heidegerin uti berörde församling, såsom man och hustru många åhr, gåt til herrans heliga Nattvard, som ock ther af, at Nyman uti sin attest, gifvit Magdalena Frisk lof, at få, til sitt ächtenskpas byggande med Delpergart, låta lysa för sig, hvar hälst åstundades och begiärtes, Prosten Holst jämväl beropat sig ther på, at för thetta varit brukeligit, at både lysa och viga personer, som eljest hörde til andra Församlingar, allenast ther til kunnat upvisas vederbörande Kyrkoherdars lof och tilstånd, för then skul pröfvar Kongl. hofrätten skiäligt, at Prosten Lars Holst, skal för thenna felachtighet, påett åhrs tid utur sitt Embete ställas, och thes utan af vederbörande Consistorio alfvarligen återvarnas, at hädan efter så sig varsammare före.

För öfrigt och som Kyrkoherden Magister Olof Tillaeus och Nådåhrs Predikanten Lars Nyman, uti ofvanberörde theras attester, icke brukat then varsamhet, som them ålegat och theras Embete fordrar, utan gifvit ut så beskaffade bevis at Delpergart och Magdalena Frisk kunnat sig ther af betiäna, til erhållande, af merberörde olaga lysning och vigsel, som Prosten Holst förrättat; Altså skal Tillaeus therföre böta Tretijo daler silvermynt, och Nyman, som jämväl emot 7 Cap. 2 §. Giftermålsbalken tillåtit hustru Frisk, at få låta lysa för sig och Delpergart uti annan församling, än ther hon boende varit, femtijo daler silvermynts böter erlägga; hvarefter så väl Tillaeus som Nyman, böra uti Stockholms Consistorio varnas, at hädanefter för sådan ovarsamhet sig noga til vara taga. Åhr och dag som förr skrifvit står.
På then Kongl. hofrättens vägnar
Jak. Rosenstolpe     Joh. Herlin
/David Hellsten

På baksidan av protokollet har någon antecknat:

Delpergard och Magdalena Frisk insattes på vattn och bröd begge d. 5:Maii, och blef hon utsläpt d. 25: Maii, ock han Delpergardt d. 1 Junii 1743.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Komediant utstår hellre tortyr eller döden än att gifta sig

Komediant utstår hellre tortyr eller döden än att gifta sig