15-årige Carl Rogh har nyligen gått till sjöss, och hans mor Hedvig Rosalie Hildegard Rogh skriver detta brev till honom och beklagar sig över att hemmet blivit tomt och tyst. Om några månader ska hon uttryckligen skälla ut sin son för att han stavar så illa, men i detta brev nöjer hon sig med att upplysa om att hon har rättat hans stavning innan hans brev till sin faster vidarebefordrades till sin mottagare.

Även 6-årige lillebror John får möjlighet att skriva några ord mot slutet.

Brevet renskrivet:

d. 2 November

Min käre gosse!

Du spådde ganska riktigt då du påstod att det skulle bli tystare och mindre besökande än vanligt i hemmet. Du minns kanhända jag sa ”du skall få se att vi skola roa oss och ha så mycket främmande” men dertill ha vi ingen håg när det kommer dertill, jag tycker till och med att det är påkostande att gå ut och promenera. Pappa och jag tura dock om dermed, för Johns skull. John köpte ett album häromdagen för den [svårtydd valuta] du skänkte honom. deri äro August’s och mitt porträtt insatta, han ville så gerna ha ditt, men jag har blott ett qvar och det vill jag behålla sjelf. Jag skall laga att han får ett af pappa och ett af dig till julgåfva. Pappa har nu flyttat in i ditt rum. Det har den fördelen att hans skrifrum kan bli städadt straxt på morgonen. Anna har nu lemnadt oss, dagen före hon flyttade fick hon underrättelse att hennes mor var död, och emedan hon höll den gamla mycket kär, så var det en stor sorg. Hon bad entligen att jag skulle hälsa dig mycket. Vi hjelpa oss bra fastän Anna är borta. Pappa är nöjd dermed och Sofi är utmärkt snäll och alltid glad.

John var bjuden på middag hos kapten Sÿdow’s på Aseara’s födelsedag. Jag lät honom gifva henne, den ask, du fick för ett par år sedan af mamsell Becker vid lika högtidligt tillfälle full af konfekt, jag hoppas du ej hade något deremot.

Faster Bina skref genast hon fått ditt bref, var glad deråt, lofvade att skrifva till dig, men inget bref har komit, hon tyckte att du skref bra, och att din stil var lik pappas. Hvad stafningen beträffar nämnde hon ingenting, men jag hade så oförmärkt som möjligt, ändrat det värsta.

Moster Sofi trifs så väl och är fullt sysselsatt med ordnandet och förskönandet av hemet. Den första snön har fallit, smällt, och i dag ha vi stark vestlig blåst och riktigt sommarväder.

Kapten Heilbron är ännu på Gotland, väntas hem om fjorton dagar.

Fru Varberg gjorde här ett par timmars uppehåll i min brefskrifning, hon omtalade att Oscar nu fått lust att ingå i sjöskolan, samt att kommendörkapten håller tal med honom om qvällarna om själifart och de sysselsättningar du möjligen har ombord. Han sitter då så uppmärksamt och så intresserad och lyssnar dertill. John vill nu skrifva några ord

Mamma

Carl!

Jag träffade kapten Örnmark och han sa att jag skulle skynda mig så att jag skulle komma i den tjensten som Carl skulle ha hos honom. Mamma håller mig i hand. Gud bevare dig kära Carl

Din broder John