Idag är det ingen som har klippt i den film du ser, men så var det inte förr.
Statens biografbyrå bildades 1911 och hade till uppgift att förhandsgranska filmer. 1959 sänkte statens biografbyrå gränsen för barntillåtna filmer från 15 till 11 år. Vilgot Sjömans filmer ”491” från 1964 och ”Jag är nyfiken gul” ( egentligen ”Jag är nyfiken- en film i gult”) från 1967 kom att bli föremål för många debatter.
Filmen ”491” innehåller bildstölder, en våldtäkt och homosexuellt våld. Här valde Biografbyrån att korta ner filmen på grund av just dessa scener men även repliker med grovt språk censurerades!
”Jag är nyfiken gul” som kom tre år senare lämnades helt ocensurerad trots att den ansågs vara alldeles för vänsterpolitisk och med starkt samhällskritiskt innehåll. Filmen innehöll även naken- och sexscener som ansågs kontroversiella för sin tid.
Varför klippte man inte i denna film från 1967?
Statens Biografbyrå skrev: ”Vi har bedömt filmen som ett debatt inlägg med många förgreningar[….]Vi vill understryka, att behandlingen av denna film inte kan anses innebära en generell förändring av biografbyråns bedömningsprinciper[ …]”(läs: mot vålds- och sexualskildringar)! Gränserna för det acceptabla flyttades fram genom den offentliga debatten som dessa båda filmerna skapade.
En utredning tillsattes och den kom fram till att filmcensur för vuxna borde avskaffas, men barncensur borde däremot behållas som en försiktighetsåtgärd (SOU 1969:14). Man menade att i likhet med Tryckfrihetsförordningen för pressen borde lagstiftningen ge ett stöd för filmen som informationsorgan och debattforum samtidigt som den gagnar rättssäkerheten!
Det skulle dock dröja till 2011 innan den svenska filmcensuren avskaffades
