Prästen i Adolf Fredriks församling, Nils Johan Ekdahl, har hittat en katolik i sin flock och skriver till Stockholms domkapitel. Katoliken i fråga, Anna Schütze, är född protestant men har frivilligt övergått till den katolska läran.
Pastor Ekdahl är förtvivlad, trots upprepade försök att få Schütze att ta tillbaka sitt ”affalle” vägrar denne med bestämdhet. Enligt lagen är det högligen olagligt för en svensk lutheran att övergå till den katolska tron.
Pastor Ekdahls brev till Stockholms domkapitel går att läsa original till höger och i renskrivet format här:
”År 1845 d. 4 Nov. inflyttade från Maria Magdalena Förs. härstedes klädeswäfvaregesällen Carl Johan Schütze, f. 28/10 1815 i Norrköping och dennes hustru, f.d. enkan Anna Michelino, född Sandberg, f. 1/11 1810 i Qvillinge, jämte 2ne barn, Selma Concordia, f. 28/10 39 i Maria och Carl Conrad, f. 19/10 41 ibm. Dessa makar hade comm d. 24 Aug. 1845 och comm. ensam d. 7 Nov. 1847 efter hvilken tid ingendera besökt Herrans land här i Församlingen. Hustrun hade jemväl någon tid före mannens sista esmmunion öfvergivit honom och barnen och uppehöll sig bland catholiker, sedan hon, enligt hvad till min kännedom kommit, formligen öfvergått till den Romerskt-Catholska Kyrkans bekännelse. Jag tvangs då av omständigheterna att dels sörja derför, att hon återsände till sitt hus, dels att få ett samtal med henne om affallet. Hon infann sig ej på min flera gånger förnyade kallelse utan måste genom rättens medel hos mig inställas. Jag förbigår de strängda framställningar af alla slag, som blifvit henne så trugande både för att urskulda övergången och ohörsamheten. Hon bekände mellertid frimodigt och utan omsvep att hon affalle från wår Kyrka, äfvensom att hon var fast besluten att lefva och dö i den tro, hon nu vidtagit, huru hon efter en timmes samtal med mig försäkrade, (det hon också vid Påsken d.å. för kyrkoherden Lindblad vidhöll) att om hon anat och vetat, det Lutherska kyrkans Prästers hyste så mycket omsorg och välvilja för bekännarna af samma kyrka, som den hvilken hon nu rönt så hade öfvergången till den Katholksa varit ogjord. Lector Elmblad var mig följntig till henne siste Pingsthelg för att gemensamt med mig varna och förmana henne för affallets wåndor; men då skingrade hon till en falsk förevändning, att gå bort utan att återkomma så länge vi voro i huset. Jag anser mig alltså nödsakat att anmäla förhållandet i Doms. sedan jag och alla de vid kyrkan jemte mig tjenstgörande presterna i Församlingen ingenting med varningar och förmaningar, under loppet af trenne år, förmått hos henne verka. Jag hoppas så mycket mera på en god frukt på Cons-ii goda tillgörande i detta fall som jag tror henne vara fullt öfvertygad om det origtiga i det steg hon tagit och behöfver ej annat än med ömhet och allvar förehållas sin obetänksamhet, för att förmås återvände i den kyrkans sköte, der hon blifvit döpt och confirmerad.
Stockholm d. 25 Junii 1849 Ekdahl. P. Ad. Fr.”
Mer om Anna Schütze hittas i länkarna till höger. Anna Schütze dömdes 1858 av Svea Hovrätt, jämte fem andra svenska kvinnor som konventerat till katolicismen, till förlust av svenskt medborgarskap och utvisning ifrån riket. Utvisningarna skapade stora rubriker i sin samtid, inte minst ute i de katolska Sydeuropa. Utvisningarna var de sista som utdömdes i Sverige baserade på religiös grund. 1860 avskaffades lagen om utvisning för svenska medborgare som lämnade den protestantiska läran.
Anna Schütze, som under tiden i exil i huvudsak levt i München i Tyskland, kunde härmed återvända hem. 1873 blev det lagligt för svenska medborgare att lämna den protestantiska statskyrkan och bli medlemmar av andra kristna samfund.
