Katten har på olika sätt lämnat sina spår i Stockholm. I Stadsmuseets samling med arkeologiskt funna föremål finns flera tegelstenar med intryck av kattass. Teglet på bilden togs tillvara i samband med undersökningar på Klara kyrkogård 1982. Här fanns omfattande lämningar efter Klara kloster, som grundades på 1280-talet som ett nunnekloster. Klostret revs i samband med Gustav Vasas reformation 1527.
Katten har funnits i stockholmsområdet långt före stadens tillkomst. Stadsmuseets arkeologer har hittat ben från katt i förhistoriska gravar, bland annat på Järvafältet. Här har katten i flera fall fått följa med sin matte eller husse på gravbålet.
Katten har också satt avtryck i staden som namn på platser, kvarter och gator. På Södermalm hittar vi på Mariaberget kvarteren Kattan Större, Kattfoten Större, Katthuvudet, Kattrumpan och Kattryggen samt Kattgränd, tidigare Kattrumpegränden. Namnen har anor från mitten av 1600-talet. Nära Katarina kyrka hittar vi idag gatan Höga Stigen, som kallades Kattrackare-Gränden ända in på 1870-talet.
Katthavet var benämningen på den illaluktande del av Ladugårdslandsviken, som i mitten av 1800-talet fylldes ut och döptes till Berzelii Park. Från Katthavet gick vattendraget Rännilen via Stora Träsket till Brunnsviken vid Roslagstull, vilken Bellman i Fredmans epistel N:o 80 gett den mer folkliga benämningen Kattrumpstullen.
Även om många stockholmare varit besvärade under mars månad av katternas missljud, så har katten som råttfångare alltid varit ett uppskattat husdjur i staden.
