Föremål

Stockholmslampan

Det första offentliga försöket med elektrisk belysning i Stockholm gjordes redan 1878 då fyra elektriska bågljuslampor lyste på Blanch’s café i Kungsträdgården. Tre år senare tändes de första glödlamporna på Strömparterren. Nu 128 år senare, ska glödlampan successivt ersättas av energisnålare ljuskällor.

De första gatubelysningarna särskilt formgivna för glödlampor kom i början av 1920-talet. De samlade och riktade ljuset ner mot gatan och marken som skulle belysas. Genom att ljuset nu gick att rikta kunde armaturen även hängas över körbanan. Tidigare när gaslyktor byggts om för elektrisk belysning spreds ljuset åt olika håll. Ljuskällor med låga går bara att rikta uppåt medan den elektriska ljuskällan kan vinklas åt alla håll.

Den trattformade armaturen som finns i Stadsmuseets samling lanserades 1921. För att reflektera så mycket ljus som möjligt gjordes insidan i vit emalj. Skärmen kunde kompletteras med ett bländskydd, en ”kjol” av vitt glas. Skärmens diameter är 40 cm.

Armaturen var fäst i en rund lyktstolpe av gjutjärn som smalnade av uppåt och den översta delen hade en kraftig, spänstig böj. Arkitekten Gustav de Frumerie ritade stolpen och armaturen som sattes upp i nybyggda områden, såväl i Stockholms innerstad som i villaområden och andra bostadsområden i ytterstadsdelar.

Armaturen har inventarienummer SSM 68352.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Stockholmsnatt / Jan Garnert

Stockholmsnatt / Jan Garnert