Text

"Publication angående Tiggare, som hijt til staden ifrån andra orter ankommit och eljest här wistas, samt deras afskaffande härifrån" 1731

1731 utfärdade Stockholms myndigheter ett förbud mot tiggeri i staden. Förbudet var inte det första och inte heller det sista.

I 1731 års förbud sägs det bl.a. att folk som ägnar sig åt tiggeri på stadens gator ska straffas med ”Spö och Riis /…/ samt arbete på Rasp- och Spinnehuset”.

Enligt förbudet finns det redan i Stockholm tillräckligt med instanser som ger fattiga stöd varför tiggande inte kan tolereras, inte minst från ”löst Folck ifrån landet och andra orter” som ”insmyger” till staden och där ”gripa til Tiggare stafwen”.  

Ett exempel på ett senare förbud (1815) mot tiggeri hittas här.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

"Förordning, angående löst och onyttigt folk som från utrikes orter inkomma, samt om tiggeriers hämmande" 1741

"Förordning, angående löst och onyttigt folk som från utrikes orter inkomma, samt om tiggeriers hämmande" 1741

"Kongl. May:tz Nådige Stadga Och Förordning, Angående ett Rasp- och Spinnehuus inrättande i Stockholm" 1698

"Kongl. May:tz Nådige Stadga Och Förordning, Angående ett Rasp- och Spinnehuus inrättande i Stockholm" 1698

Fattiga och tiggare i Stockholms stad och län under 1700-talet / Ulla Johanson

Fattiga och tiggare i Stockholms stad och län under 1700-talet / Ulla Johanson

”Kongl. maj:ts nådiga Kungörelse, Angående Hwad til förekommande af obehörige Personers inflyttning i Hufwudstaden i akt tagas bör” 1805

”Kongl. maj:ts nådiga Kungörelse, Angående Hwad til förekommande af obehörige Personers inflyttning i Hufwudstaden i akt tagas bör” 1805

”Öfwer-Ståthållare-Embetets Kungörelse, angående tiggeriernes hämmande i hufwudstaden och deras answar, som lägga hinder i wägen för police-betjeningen wid tiggares uptagande och afwisande” 1815

”Öfwer-Ståthållare-Embetets Kungörelse, angående tiggeriernes hämmande i hufwudstaden och deras answar, som lägga hinder i wägen för police-betjeningen wid tiggares uptagande och afwisande” 1815