Lite gömt inne i skogen vid Årstavikens södra sida ligger Årsta gård. Den förknippas främst med en person som bodde där från mitten av 1770-talet till 1839: Märta Helena Reenstierna kallad Årstafrun. Hennes minne har bevarats in i vår tid tack vare de dagböcker hon förde under närmare 50 år. Där beskriver hon allt som rör livet på gården och besöken i staden. Vardagens sysslor tar upp mycket tid men Årstafrun verkar också ha haft ett rikt socialt liv med en stor bekantskapskrets. Carl Michael Bellman återfanns bland vännerna.
Ibland skriver hon korta notiser medan andra dagars anteckningar är mer reflekterande och personliga. Ett exempel på en vanlig dag är 26 november 1802:
Fredag. Fugtig, mulen väderlek. Hela förmiddagen hade jag mycket hemma att syssla, och när kl: var ett, for jag till staden, att köpa Breme till min grå sidensarge Päls, hvilken kostade 13 Riksdaler.
Ett par månader senare bekymrar sig hon sig för sonen Hans Abraham:
Fredag. Till middagen var allt tyst, men eftermiddagen hitkom Tracteuren Lindbohm, hos hvilken vår förstörande och förstörde Son för förtäring sjelf säges vara skyldig 50 RDr men för sin goda Supvän Baron Pfeiffs skuld nu efven fordras för 75 till.
Märta Helena Reenstierna levde på många sätt ett privilegierat liv, men hon och maken ryttmästare von Schnell hade ibland ekonomiska bekymmer. Många sorger drabbade familjen. Endast ett av de åtta barnen levde till vuxen ålder och det var den försupne sonen. Han drunknade på väg till krogen en novemberdag år 1812.
På en målning av Pehr Estenberg från 1798 finns en avbildning av Årstafrun. Hon står vid vattnet med en bukett blommor, men man ser inte hennes ansikte. Under många år visste man inte hur hon såg ut, men 2008 återfanns en ring med hennes porträtt. Den inköptes till Nordiska museet där dagboken finns i original. Ett urval av dagboksanteckningarna finns utgivna i tre volymer. Det här är den första delen som handlar om åren 1793-1812. 501 sidor.
