Sommaren 1719, under slutskedet av det stora nordiska kriget, försökte en rysk invasionsstyrka attackera Stockholm. Styrkan, som räknade på omkring 3000 man, nådde dock aldrig fram till huvudstaden. I ett slag utkämpat vid Stäket, nära dagens Saltsjöbaden lyckades en mindre svensk armékår på knappt 1200 man under ledning av befälhavarna Baltzar von Dahlheim och Rutger Fuchs besegra ryssarna och avvärja hotet mot Stockholm.
För segern vid Stäket kom den senare befälhavaren, Rutger Fuchs, att särskilt hyllas. Enligt samtidens syn, som till stor del färgades av Fuchs egenhändigt författade relation om slaget, var det Fuchs som i spetsen för sitt Södermanlandsregemente lett svenskarna till segern. I samtidens Stockholm hyllades Fuchs som huvudstadens räddare.
Dokumentet intill är ett utdrag från Rutger Fuchs likpredikan från den 13 juni 1758, som just berör den avlidne mannens prestationer vid Stäket. Likpredikan hölls av överhovpredikanten Jöran Schröder, som till vardags var kyrkoherde i Storkyrkan. Platsen för Rutger Fuchs egen begravning var Riddarholmskyrkan.
Efter slaget vid Stäket lämnade Rutger Fuchs det militära och slog sig in på en bana som politiker. Fuchs politiska karriär kröntes 1739 med att han utnämndes till överståthållare i Stockholm, en position han innehade fram till sin död.
Nedan ses en transkriberad version av utdraget från likpredikan:
”1719. blef Sal. Herr Öfwer-Ståthållaren med samma sit Regemente, som så icke än hunnit recrüteras och bestod allenast af 700. Man commenderad till Stockholm, och camperade därstädes på Södra sidan utom Staden.
Som Ryssarna med en Galere-Escadre inlupit och wid Stäket gjordt Landstigning med några 1000:de Man, ärhöll han befallning at skyndesammast förfoga sig dit med sit Regemente och angripa dem, hwilket och ofördröjeligen skedde den 16. Julii klockan 9 om aftonen, både efter et skarpt fäktande blefwo tvungne, at draga sig tilbaka och embarquera sig på Galerene, sedan de under betäckning af deras Canoner, begrafwit sine döda och fördt de blefserade om bord. Hwarpå de helt bittida den följande morgonen åter gingo til Segels.
Högt Sal. Hännes Maj:t Drottning ULRICA ELEONORA förklarade genom nådigt bref till Sal. D Herr Herr Öfwer-Ståthållaren, emot honom och Regementet öfwer denna förrättning et fullkomligt nöje och wälbehag, begåfwade det samma med en Summa Penningar, befordrade Sal. Herr Öfwer-Ståthållaren til General-Major af Infanteriet och tillika upphögde honom till Friherre-Stånd och wärdighet.”
