Sommaren 1912 hölls de olympiska spelen i Stockholm. På en äng bredvid idrottsarenan Stadion låg ett nöjesfält som hette Olympia. För de olika evenemangen på nöjesfältet krävdes polistillsånd, och i Stockholmsplisens arkiv finns många ansökningar om att på olika sätt få bidra till festligheterna på nöjesfältet. En del ansökte om att få sälja mat och dryck, andra om att ordna teater eller andra uppträdanden , medan ytterligare andra ansökte om att få sätta upp olika åkattraktioner.
Arkitekten David Blomberg ansökte om att få sätta upp en rutschbana, samt den ”s.k. skrufven” och ett upp och nervänt hus. Så här beskrivs attraktionerna i polisens rapportjournal:
”Rutschbanan som är uppförd å en kulle strax intill ingången af nöjesfältet består af en 4,45 meter träställning med en 4,10 meter lång och tre meter bred träbro, försedd med ett trästaket rundtom. Till denna bro leder uppgång genom två mindre med ledstänger försedda trappor af trä. Från öfre ändan af ställningen eller sagde bro leder en cirka 1 meter bred ränna af trä ned till marken, i hvilken de besökande på tjocka mindre mattor åka. Skrufven är en roterande cylinder af trä, 4 meter lång och 2,20 meter i diameter, hvilande å en 1 meter hög träbrygga, vid hvars bägge ändar finnes en mindre trappa om 5 trappsteg. Denna cylinder drifves medelst en elektrisk motor.”
