Jackson Haines betraktas idag som konståkningens fader och gjorde stor succé såväl på isen som på scenen i Stockholm år 1866-1867. I notisen om bilden står:
Skridskokungen
För några år sedan sporde allmänheten, att kungen åkte skridskor – och vipps blef skridskoåkning modern bland de unga damerna. Att herrarna åkte med, var ju ej underligt. Banan N:o 1 (Katellholmen) och N:o 2 (Skeppsholmen) fylldes af ”beau monde” och i alla andra snöfria isbanor skuros icke mindre vackra runor af stålskodda ynglingar och tärnor, så ofta vintersolen spred glans och termometern var isens vän. Plötsligen fick man höra, att en yngling från andra sidan jorden anländt till våra isar för att visa oss huru skridskoåkning kan adlas till en af Terpsichores bästa konster, och emedan icke från mytologien något namn kunde lånas åt denna nya konstart, fick konstnärn ”behålla sitt ärliga namn” och upphöjdes derjemte, utan omröstning men med allmänt bifall, till ”skridskokung”. Sjelfva kungliga teatern har sedan hyllat hans konst och intagit en plats bland hans ”eröfrade provinser”. Men på sitt eget område visar han dock bäst huru han förmår att förena det viga, det skickliga och graciösa. Vi lemna våra läsare i dag en bild af ”skridskokungen” i hans eget rike, inhägnaden bakom Sillhofvet, der hans föreställningar haft att glädja sig åt en undrande och talrik publik, som icke endast af köld stampat bifall till de öfverraskande vändningar, under hvilka han följer musikens toner utan att någonsin bryta mot en god takt. Och under det den aldra största delen af Stockholms allmänhet icke vill röra en finger för ett hufvudstatsuniversitet, ha vi bevittnat, huru skridskokonstnärn från Amerika skurit sina bästa runor till förmån för ”Decemberfonden”, och sålunda bidragit till en högre bildningsanstalt i hufvudstaden. Vi anse derföre mr Jackson Haines väl förtjent af vårt samhälle, och tillönska honom att ännu längre bland oss vara både ”fashionable” och – ett godt exempel.
Ny Illustrerad Tidning var ett kulturinriktat veckomagasin som gavs ut på lördagar i Stockholm mellan åren 1865 och 1900. Tidningen finns även i Kungliga Bibliotekets samlingar.
