Uppe på kullen till höger ligger två så kallade nödbostäder av trä. Stockholm var i slutet av 1800-talet en stad med stor bostadsbrist. Som en åtgärd lät staden uppföra nödbostäder för att hjälpa dem som var i akut behov av bostad. Dessa låga trähus hade enkel standard, men gav i alla fall tak över huvudet.

När den här bilden tas har Vasaparken inte funnits i så många år. Vasaparken var den sista av stadens stora parker som anlades under slutet av 1800-talet. Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin framhöll platsen som idealisk för den park som Vasastan behövde. Under 1800-talets slut hade området som blev stenstaden Vasastan bebyggts med en stor mängd flerfamiljshus. Men, samtidigt försvann många informella lekplatser på bakgårdar och ödetomter. Det behövdes nya ytor för barnen.

1898 påbörjades anläggningsarbetena. Först anlades en stor gräsplan för fri lek och idrott. Parkarbetena i den bergigare delen i väster, det som syns på bilden, fortsatte fram till 1908 med sprängarbeten, utfyllnader, dragning av slingrande gångvägar och planteringar. Den västra delen fick en mer naturromantisk prägel med en damm formad som en skogstjärn.