Kollektivtrafik i Stockholm - en resa i tiden
Hur reste stockholmare förr i tiden, innan det fanns tunnelbana och bussar som går på biogas? Det här är ett lektionsförslag om Stockholms kollektivtrafikhistoria.
Lärarhandledning för:
I uppgiften arbetar eleverna med närområdets historia och vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder. I samarbete med bildämnet arbetar eleverna med vad samtida och historiska bilder berättar, liksom att framställa egna berättande bilder.
Låt eleverna arbeta i grupper eller helklass under din ledning.
Arbeta med Globala målen
Det här lektionsförslaget anknyter till FN:s globala mål för hållbar utveckling. Arbetar ni med fråga 3 hänger frågeställningen ihop med mål 9: Hållbar industri, innovationer och infrastruktur. Läs mer på Globala målens webbplats.
Lektionsupplägg
1. Titta tillsammans på bilden "Utsikt över Slussen 1898" Vilka olika sätt kunde människor ta sig fram på i Stockholm förr?
På bilden syns exempelvis ångtåg, hästdroskor, ångspårvagn, cyklister, fotgängare, ryttare till häst, roddbåtar, ångbåtar, segelbåtar.
2. Fundera tillsammans över de olika transportssättens fördelar och nackdelar. Vilka transportsätt finns fortfarande idag och vilka har ersatts med andra transportsätt och varför? Fördjupa er gärna i de olika transportsätten genom källmaterialen i Stockholmskällan
3. Låt eleverna måla sin stad. Hur den ser ut idag och/eller hur den sett ut förr i tiden? Använd Stockholmskällans historiska bilder till att inspirera till nyfikenhet och skapande.
Kort om kollektivtrafikens historia
För 300 år sen var det lättare att resa på vattnet än på land i Stockholm. Den första kollektivtrafiken bestod av roddbåtar med hållplatser vid bryggor runt om i staden. Båtarna roddes av kvinnor, så kallade roddarmadamer. De var kända för att vara ganska råa till sättet, inte så konstigt kanske, det var ett hårt arbete.
Så småningom byggdes bättre vägar och fler broar i staden så det blev lättare att resa med häst och vagn. I början av 1800-talet började hästbussar trafikera Stockholms gator. Det var stora tunga fordon som kunde ta upp till 30 passagerare. För att det skulle bli lättare för hästarna att dra de tunga vagnarna anlades spår i gatorna, hästbussarna blev nu hästspårvagnar. Att åka spårvagn var dyrt, det var bara de allra rikaste som hade råd att resa.
I slutet av 1800-talet ersattes hästar med elektricitet, spårvagnarna kunde nu gå av sig själva med hjälp av elledningar ovanför spåren. Hästarna fick en välförtjänt semester. Vid den här tiden hade Stockholm börjat växa utanför tullarna. De första förorterna, eller förstäderna, började växa fram. I början av 1900-talet byggdes spårvägsnätet ut för att de som bodde i förorterna skulle ha lättare att ta sig in till staden.
Spårvagnarna trafikerade Stockholms gator och förorter fram till 1967 i samband med högertrafikomläggningen. Då hade redan flera spårvagnslinjer ersatts av tunnelbanan. På senare tid har Stockholm fått tillbaka spårvagnar i både stads- och förortstrafik. Till exempel linje 7 till Djurgården, Tvärbanan och Nockebybanan.
Läs om kollektivtrafikens historia i Stockholmskällans tema Trafik i Stockholm.
Lektionsförslaget är framtaget i samarbete med Spårvägsmuseet.