Det tidigaste postväsendet i Sverige såg dagens ljus på 1500-talet. Men på den tiden var det enbart regeringens och hovets brev som kom på fråga. Medborgarna i övrigt fick själva ordna med brevtransport bäst de kunde. Detta ville konung Gustav II Adolf och rikskansler Axel Oxenstierna råda bot på. Framåt mitten av 1600-talet började så även övriga medborgare kunna skicka brev, genom ett system där bönder (så kallade "postbönder") hjälpte till med brevtransporten. Det tog sin tid. I början på 1700-talet behövde post som skulle skickas mellan Stockholm och Göteborg och som bedömts som särskilt brådskande ändå minst tre dagar för att nå fram. Även om man med tiden utvecklade transportmedlen, såsom postdiligensen, fortsatte avstånden vara ett problem. Det är därför inte så förvånande att 1800-talets införande av järnvägar och ångbåtstrafik kom att innebära en revolution för posttransporterna. Samtidigt växte en mängd postkontor fram runt om i Stockholm. I artikeln finns statistik där man kan se hur postanvändandet (samtidigt med befolkningstillväxten) närmast exploderar mot slutet av seklet; från 2,8 miljoner skickade brev och försändelser 1872 till 51,9 miljoner 1896. Det vill säga: nästan en nittondubbling!

Utdrag ur Stockholm : Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af allmänna konst- och industriutställningen 1897. D. 3. - 1897. - S. 175-198