På åsen söder om Skanstull, nära galgbacken, begravde man förr sådana personer som det inte var så noga med. Kyrkogården kom till 1808, då Gustav IV Adolf hade låtit kalla in unga män i åldern 18 till 25 år till krigen mot Danmark och Ryssland. Många fick allvarliga sjukdomar och inga läkare fanns. De sjuka sändes ofta till Stockholm, där man hade gjort i ordning tillfälliga sjukhus, till exempel i gamla Operan.

Det sägs att det kunde gå till på det här sättet i Operans sjuksalar: "En dag åtföljde vår bekante aktör Hjortzberg den kommissarie som mönstrade ut de döda ur sängarna. En av de olyckliga gav tecken till liv och protesterade. Håll munnen på dig! inföll Hjortzberg. Hör du inte att kommissarien säger att du är död, han måtte väl veta det bäst!"

Efter att ha använts för de döda soldaterna blev begravningsplatsen kolerakyrkogård och därefter fattigkyrkogård. Den sista begravningen skedde 1901. 5 sidor.

Fogelström, Per Anders, Söder om tullen. - 1969. - S. 21-25