Ett kapitel om fångarnas hårda liv i fängelset på Långholmen i början av 1900-talet.
Natten till den 12 juli 1908 sprängde tre män fartyget Amalthea i Malmö. En strejk pågick i hamnen och meningen med sprängningen var att skrämma de hatade strejkbrytarna ombord på fartyget. Men det gick fel, en strejkbrytare dödades och tre skadades svårt. De tre attentatsmännen dömdes till livstids straffarbete på olika fängelser, men så småningom hamnade allihop på Långholmen.
En av sprängarna, Alfred Stern, behandlades särskilt grymt i fängelset och skrev senare en bok om fängelselivet, Långholmsfånge, som kom ut 1917. Det här kapitlet tar upp delar av det som Alfred Stern berättar i sin bok, om brutala vakter, fångarnas egna bestraffningar mot varandra och vilken obarmhärtig behandling en fånge kunde råka ut för om han till exempel klagade på maten.
Anton Nilsson, en av Sterns medbrottslingar, levde i hela 102 år, till 1989. Ända in i det sista kunde han själv berätta om Amalthea-sprängningen och vilka konsekvenser den fick för honom och hans kamrater. 4 sidor.
Utdrag ur Bratt, Ivan, Frihet förverkad. - 1995. - S. 60-63
