Där det vid Katarinavägens början idag ligger en välkänd snabbmatsrestaurang, låg det år 1896 en kruthandel. På andra sidan gatan, en cigarrhandel. Idag är det äldre borta.

Gatan på bilden är Stora Glasbruksgatan. Stora delar av den försvann in i den nya, breda uppfartsvägen, Katarinavägen, när den anlades åren efter sekelskiftet 1900. Dess östra del finns ännu kvar, sedan 1969 under namnet Glasbruksgatan.

Det här är det Södermalm som beskrivs så målande av bland annat författaren Per Anders Fogelström. Vindlande stenlagda gator uppför berget, inramade av många och låga stenhus. Längre upp: hukande träkåkar. Pust, stånk och stön! Inga bussar här inte. Trappor och branta backar var det som gällde. Om en inte hade råd att ta Katarinahissen, vill säga.

På bilden råder ett lugn. Kanske är det morgon när en okänd fotograf tar fotot från Peter Myndes backe? I Fogelströms bok "Mina drömmars stad" beskrivs en livligare scen. Det brinner i en lägenhet i närheten och han beskriver ögonblicket:
"Puggorna i Stora glasbrukets horhus hängde i fönstren i sina smutsiga särkar och skrek av upphetsning. En häst stegrade sig i trängseln, kärran stjälpte och slangen började rulla ut sig nedför backen. Svärjande sergeanter försökte tygla hästar och åskådare. Som en lavin rullade skaran av hjälpare och plundrare in mellan Stadsgårdens hus och upplag."

Nästa gång du väntar här på bussen mot Renstiernas gata, kan du nog se scenen framför dig. Samma plats, för er än 120 år sedan.