En kortroman som utspelar sig på Norrmalm på 1990-talet.

Har du någonsin gått Kammakargatan fram, uppför backen från Torsgatan och sedan vidare ner mot Drottninggatan?
   Har du gått där en lördag i början av november, när det bara ett stenkast därifrån myllrar av människor, ute för att handla och umgås, ta en fika eller en lunch på stan, kanske köpa en present till fars dag?
   Har du tänkt att det är märkligt vilken skillnad det är mellan Kammakargatan och Drottninggatan, trots att de ligger så nära varandra och vid en punkt till och med korsas?
   Kammakargatan är stilla och tyst, nästan öde, även under de timmar i veckan då flest människor är inne i city. Alla befinner sig på Drottninggatan, trängs och kryssar mellan de många butikerna, kaféerna och restaurangerna.
   På Kammakargatan händer ingenting. Dit går man bara om man har ett ärende.
   Under några månader hösten 1997 hade jag det.

Den som har detta ärende är Therese. När berättelsen börjar har hon precis flyttat från sin hemstad i Östergötland till Stockholm och studier på kulturvetarlinjen på universitetet. Där träffar hon Andreas och snart är hon en del av hans spännande kretsar. I Andreas lägenhet på Kammakargatan bor också Roman. De tre blir under en kort tid oskiljaktiga. Festerna är många och både vin och intellektuella samtal flödar. Och snart är det jul… 125 sidor.