En roman som utspelar sig i Stockholm på 1950- och 60-talen.
Ansel och Charlotta von Morian är fortfarande gifta med varandra, trots alla svek och lögner. De är gamla nu och känner att tiden håller på att rinna ut. Nu är till och med barnbarnen stora och på väg ut i livet. Både samhället och staden förändras i snabb takt, men familjen von Morians mörka hemligheter kastar långa skuggor in i framtiden. Ansel har svårt att släppa taget men börjar så smått inse att han inte kan styra familjen, eller sina medmänniskor, längre.
Trots Charlottas varningar om iskall blåst har Ansel tagit sig ner till Tegelbacken tämligen oskadd. Han har gått djupt inne i Klaras slingrande ormbo av gator, mest för att åsynen av den vackra Sancta Clara alltid ger honom energi och glädje. Ett Guds pekfinger som pekar just på honom. Kyrkogården har så många inbjudande hörn, som en kropp med många utsträckta armar, redo att ta emot honom och ge honom vila.
Nu är gräsmattorna visserligen bruna och gyttjiga, och långt borta fångar hans öga en förbjuden hund som bökar vid några buskar. I si krafts dagar hade han gått dit och läst lagen för den där rultan med mörk hatt neddragen över ögonen. Hundar ska inte vistas bland de döda! Det borde väl sunt förnuft säga henne!
Men han ser Tegelbacken och de brummande bussarna som en sorts befrielse, en liten ruta frihet för hans utslitna ben. Och han har en fullgod ursäkt. Till fots skulle han komma för sent. Det gör han i allmänhet aldrig. Så inte heller nu. Det är hänsynslöst att slita på andra människors privattid. Han får välja sig en lämplig buss.
Ett bländande ljus är den sista delen i en serie. De andra delarna är Änglarnas stad, Eldprovet och En högtidlig yra.
342 sidor.
