Sveriges mest berömda 1600-talsmålare, David Klöcker Ehrenstrahl, hamnade 1668 i en rejäl konflikt med sin gesäll Claes Didriksson Guthenheim. Vid den tiden hade den store målarmästaren ännu intet adlats och fått tillnamnet Ehrenstrahl, så i rättegångsprotokollen här kallas han bara Klöcker, (oftast stavat Clöker).

Den 26 september 1668 kliver David Klöcker in i Stadens kämnärsrätts lokaler i Rådstugan vid Stortorget. Enligt Klöcker har hans målargesäll Claes Guthenheim gjort sig skyldig till flera förseelser: Han ska knyckt ett inramat porträtt av kungen ur ateljén. Han ska ha spritt falska rykten om att Klöcker titulerar sig som upphovsman till målningar av Guthenheims hand.

Det hela blir början på en process som pågår i flera månader. I det här protokollet från Stadens kämnärsrätt sammanfattas förvecklingar, vittnesmål och skrivelser i ärendet under tiden från september 1668 till mars 1669.

Förutom de ovanstående anklagelserna anser Klöcker sig kränkt av att Guthenheim har påstått att Klöcker hetsat målarna i Målareämbetet att jaga efter Guthenheim.

För att själv äga rätt att bedriva måleriverksamhet på 1600-talet måste man äga mästartitel och vara medlem av Målareämbetet. Claes Guthenheim, som inte själv är mästare, men ändå sålt åtminstone en tavla, anses av Målareämbetet för att vara en så kallad bönhas. Det vill säga en person som olagligen bedriver företagsverksamhet utan att vara medlem av det rätta skrået.

Under rättegången vidhåller Guthenheim att det måste vara Klöcker som anstaltat så att Målareämbetet börjat granska honom. Han menar att Klöcker vill se honom lämna landet och därför gör allt för ”att tillfoga honom förtret och olägenheet”. Underförstått menar Guthenheim att Klöcker inte vill ha honom som konkurrent i Stockholm. Enligt Gutheheim är det också detta som är främsta orsaken till att Klöcker processar mot honom. I en attest skriven av några av stadens målarmästare förnekas dock att ”Clöker skall hafwa anstält dhet Gutthenheim för sitt bönhaserij ähr iagat woordhen”.

Vad gäller den påstått stulna ”Conterfejen” (=porträttet), menar Guthenheim att den inte alls är stulen utan han har själv målat tavlan och han anser den vara sin. Mot detta hävdar hans arbetsgivare Klöcker att målningen är gjord på arbetstid och på Klöckers målarduk. Guthenheim menar att målningen är gjord på såväl egen tid som på arbetstid, dessutom har han jobbat så mycket över för Klöcker att det inte borde göra någon skillnad. Andra gesäller har fått ta hand om sina egna målningar, menar Guthenheim. Något Klöcker säger vara alldeles osant.

Mest kränkt känner sig nog David Klöcker av insinuationerna om att han skrivit sitt namn under andras verk. I en av Guthenheims skrivelser påstår denne att en gång hade han målat i princip en hel målning och ”att Clöker sedhan allenast måhlat ansichtet och lijthet på henderne”. Guthenheim säger sig veta att just detta konstverk blev väldigt väl uppskattat av kunden, ”men om Clöker hafwer gifwit sådhane Conterfej uth för sitt ägit arbete" säger han sig inte veta. Han "hafwer ey heller dherföre beskylt Clöker”, säger han under ett av rättegångstillfällena.

Enligt Klöcker har han själv personligen ”öfvermåhlat” alla de porträtt och målningar han signerat. Hans gesäller och lärpojkar har fått äran när de målat verket, säger Klöcker. I detta påstående får Klöcker stöd av bland annat Nicodemus Tessin ”junior” som skrivit under ett skriftligt vittnesmål. I den skriften vittnas även om ”att Clöker altijdh sagdt, dhet han inthet mehr ӕstimerade gesällens arbete ähn hans Påikes”. I ett annat skriftlig vittnesmål slås fast att Klöcker ”inthet hafft haat och afwundh emoth Gutthenheim, för dhet han något skulle kunna i sin profession”. Klöcker vidhåller under rättegången att han tycker Guthenheim är en sämre yrkesman än hans lärpojke. Varför bad du dig må att stanna kvar i din tjänst, och varför gav du mig gesällslön? undrar Guthenheim.

Ledamöterna i Stadens kämnärsrätt manar särskilt David Klöcker att försöka nå en förlikning, men han vägrar då han ”aldheles till sin hedher och ähra waara antastat och angripen”. Fallet remittaras därför till Magistraten.

Ehrenstrahlska huset ska ha uppförts 1666. Sannolikt hade han sin måleriverkstad där.