Under 50- och 60-talet revs hundratals hus i Stockholms city, vilket kom att kallas citysaneringen. Men ett hus som fick stå kvar kom att bli livsviktigt för många kvinnor som hade förlorat nästan allt. Välkommen in till Klaragården.
Klaragården låg vid Klara Västra Kyrkogata i anslutning till Sankta Klara kyrka, i ett av de få hus som fick stå kvar i samband med rivningen av Klarakvarteren under 50- och 60-talen. Citysaneringen, som det senare kom att kallas, innebar att hundratals hus revs i Stockholms city. Gamla, nedgångna kvarter med trångbodda hus, dass och leriga gårdar togs bort och jämnades med marken.
I stället byggdes nya tunnelbanelinjer, biltunnlar, Hötorgetsskraporna och Kulturhuset. Rivningarna var en del av att bygga fram det nya och moderna Stockholm. Men Klaragården fick stå kvar och några decennier senare fick det bli en verksamhet för utsatta kvinnor som levde i hemlöshet.
En livsviktig plats
Den 8 mars 1993 öppnade Stadsmissionen en verksamhet här för kvinnor i hemlöshet eller som på andra sätt var utsatta. Klaragården var dock inget härbärge utan en dagverksamhet som erbjöd en trygg plats för kvinnor och ”en fristad från droger, våld, kriminalitet och prostitution”. Här kunde ett fyrtiotal kvinnor besöka gården varje dag för att få mat, vila, duscha, tvätta kläder, möjlighet till samtal och aktiviteter.
En gång om året, på internationella kvinnodagen den 8 mars, var det öppet hus på Klaragården. Då kunde allmänheten se sig omkring i lokalerna och köpa den konst som skapats av besökarna under året. Att verksamheten i övrigt var stängd för utomstående berodde på att gården ska ha fungerat som en garanterat trygg plats för den som hade förlorat nästan allt.
Kvinnorna porträtteras i fotoserie
Verksamheten var kvar i Klaragården till 2019 då den flyttade till Södermalm. Innan stängningen porträtterades några av kvinnorna i en fotoserie, efter att en kvinna som brukade besöka Klaragården hörde av sig till fotografen och konstnären Hannah Modigh och önskade få sitt porträtt taget. Kvinnan skrev sen en dikt om att bli fotograferad och om att se sig själv, som publicerades i tidningen Situation Stockholm. Porträttet ledde till ett större projekt där Modigh sedan 2018 har porträtterat kvinnor som befinner sig i hemlöshet.
Om Kvinnans Plats
I Kvinnohistoriskas poddserie Kvinnans plats hör du berättelser från förr där inbjudna historiker och forskare berättar om kvinnors vanliga och ovanliga livsöden – knutna till platser.
Om avsnittet
Berättelsen är en del av vårt projekt Kvinnans plats i Stockholms city som ställdes ut på Sergels torg 25 augusti–30 september 2022. I avsnittet hör du Frida Fernqvist berätta om kvinnorna på Klaragården. Producerad av Soundtelling. Exekutiv producent: Tove Leffler.
Kvinnohistoriska
Kvinnohistoriska är ett innovativt museum som verkar i de offentliga och digitala rummen – utan egen permanent byggnad. De tillgängliggör forskning om kvinnors villkor i historiska skeenden, och arbetar för att kvinnors historia och historier undersöks, förvärvas, bevaras, förmedlas och synliggörs publikt.
