En humoristisk mordhistoria som delvis utspelar sig på Stadsbiblioteket vid Odenplan.
Vivianne har jobbat som bibliotekarie på Stadsbiblioteket i många år. Hon vet hur allt ska vara och hon retar sig på allt och alla. Och hon gör precis som hon vill, stjäl stolar till exempel… En sen kväll i bokmagasinet blir Vivianne påmind om något otäckt som hände för länge sedan. Vad finns egentligen i den så kallade Gropen, ett bortglömt utrymme längst ner i huset, dit inte många vågar ta sig…
Hon gick in i hissen och tryckte ned den till magasinet.
”Hallå, är det någon här?”
När svaret uteblev tog hon ett djupt andetag och gick fram till den svarta snurrstolen. Nu fick ingen komma. Hon rullade stolen mot det som kallades Gropen, ursprungligen tänkt att bli ett pannrum, men det avsedda rummet, som inte var mer än just en grop – tre meter bred och fyra meter i diameter – hade inte kommit med på byggnadsritningarna och glömts bort. När det sedan upptäcktes hade det alltid funnits någonting annat att prioritera i budgeten. Dessutom behövdes inget pannrum. Och eftersom ingen ville fatta ett beslut fick den vara. När hon hade börjat arbeta på Stadsbiblioteket hade en gammal bibliotekarie berättat för Vivianne att en bar på Grand Hôtel en gång i tiden hetat Gropen, vilket hon i sin tur hade fått berättat för sig av en ännu äldre bibliotekarie. Men nu var det ingen som kände till det.
Boken är lättläst och historien är minst sagt skruvad. Den innehåller mycket dialog mellan de många olika karaktärerna. Författaren har själv arbetat på Stadsbiblioteket och känner väl till husets hemligheter. 226 sidor.
