Den 18 april 1788 år det Rinkebybönderna Jan Mattssons och Pehr Erssons tur att infinna sig med hästar vid Barkarby gästgivargård för att hjälpa folk som behöver skjuts till och från gästgivargården. Men ingen av dem dyker upp.
Systemet med så kallad hållskjuts har medeltida anor. Reglerna kring hållskjuts ändrades till och från men allt som oftast hade bönder en skyldighet att hjälpas åt med skjutshästar vid områdets gästgiveri.
Gästgiveriet i Barkarby drivs av urfabrikören i Stockholm, Johan Wallén. Dagen efter Rinkebyböndernas uteblivande beger han sig till Rinkeby för att tala dem till rätta. Men när han hälsar på hos Jan Mattsson går det inte alls som han tänkt sig:
”/…/i stället för at med foglighet uptaga denna min ärindran, och anföra något skjäl till detta sitt uteblifwande, blef jag af honom bemött med största ohöflighet, och då jag ett sådant dess upförande icke längre kunde lida, eller därtill swara, utan som till byen ridande på min häst, öfwergaf Jan Mattsson för at derifrån fara hem till Barkarby Gästgifwerie, blef jag af honom förfölgd ända från dess stuga, tills stället där min häst stog, och efter det jag på den samma upstigit, så wäl som förut med flere oqwädins ord, jemte hugg och slag, hwilka senare äfwen förskaffat mig blodwiten, öfwerfallen, samt därefter af hästen afryckt och ytterligare af honom slagen.”
Wallén har tre vittnen som styrker hans berättelse: Mattssons granne Kyrkovärden Pär Mårtensson, dennes hustru Margreta Jansdotter och ullmelerareänkan Engla Christina Bryning som alla stått i Mårtenssons fönster och iakttagit bråket mellan Wallén och Mattsson.
Det sista vittnet, Engla Christina Bryning ifrågasätts av Jan Mattsson: Han påstår att hon ”skall strukit landet omkring och utbudit hwittlök och dyfwelsdräck, at thermed spå eller föröfwa widskjeppelse”. (Får vi tro Wikipedia betyder dyvelsträck "Djävulens träck" (Djävulens avföring), och var ”förr inom medicinen en illaluktande och illasmakande drog som utvanns ur mjölksaften från vissa växter i släktet Ferula, särskilt asafoetida”.) Wallén kan dock visa upp intyg om Brynings ”frägd”, det vill säga att hon är en skötsam och kristen människa.
Jan Mattsson stämmer även Wallén. Han menar att denne kommit till Mattssons hus och ”therstädes honom med oqwäden, hotelser och buller öfwerfallit”. Vidare menar Mattsson att han inte kan anses skyldig för utebliven skjuts. Mattsson har betalt hållkarlen vid Barkarby Gästgivaregård, en man vid namn Brodin, för att ordna fram hästar i hans ställe. Hållkarlen är den person som vid skjutsstation har uppsikt över skjutsningen, förser de resande med nya hästar med mera. Mot denna uppgörelses giltighet protesterar Wallén. Brodin är ju hans eget tjänstehjon och Mattsson har ingen som helst rätt att anlita honom för något uppdrag.
Rätten dömer Mattson för att ha ruskat, knuffat och orsakat blodvite på Wallén. Men frågan om Jan Mattsson eller hållkarlen Brodin ska hållas ansvarig för de uteblivna skjutsarna remitterar Sollentuna häradsrätt till Kungliga Majestäts Befallningshavande (motsvarande dagens länsstyrelse).
Den stämning Wallén gjorde mot den andra Rinkebybonden Pär Ersson återkallade han efter han fått besked att ”en torpare under Jacobsberg, som wid samma tid bortrymdt sig åtagit at för Pär Erssons hålldag answara”.