Vålnaden är en både otäck och humoristisk roman som utspelar sig i Stockholm med omnejd under ett år: 1822.
År 1822, en januarinatt och just under det midnattstimmen som bäst förkunnades från Stockholms kyrktorn, skyndade en högväxt gestalt utför Nybrobacken å Ladugårdslandet och stannade slutligen på Nybron.
Den enslige nattvandraren var insvept i en kappa med många kragar utanpå varandra, såsom bruket på den tiden var, och en hatt med låg kulle och ovanligt breda bårder slokade ned över huvudet, döljande ansiktets övre hälft, medan den uppvikta kappkragen gömde den nedre.
Himlavalvet var stjärnklart och speglade sig i den nyss tillfrusna viken, över vilken Nybron då sträckte sina klumpiga träarmar. Här och där lågo några vedskutor, dem vintern överraskat. Nattvandraren, som stannat vid den östra sidan av bron, framtog ett knyte, vilket han haft förvarat under kapprocken, och sysselsatte sig med att fastare sammanknyta det, under det hans blickar, skygga och oroliga, irrade mot den del av himlavalvet, som höjde sig över Ladugårdslandstrakten.
Vem är den mystiske mannen som vandrar omkring i den kalla vinternatten? Samma natt bryter en brand ut på Styrmansgatan ”en av de mest avlägsna och ödsligaste gatorna på Ladugårdsgärdet”. Den illa omtyckte Stenfjäll dör i branden, liksom flera fattiga boende i trärucklen bredvid.
Det blir starten på denna ruggiga historia med många invecklade intriger och ett stort persongalleri. Dialogen är mustig och handlingen rå och brutal. Romanen är också en levande stockholmsskildring, både vad gäller stadsmiljön och människors livsvillkor i huvudstaden på 1820-talet. 192 sidor.
