År 1735 tycks ha varit ett riktigt olycksår för krögarhustrun Anna Sahlberg. Först mister hon sin man i en sjöolycka sedan brinner hennes fastighet och det mesta av hennes ägodelar upp i en vådeld. I det här brevet till Södra förstadens kämnärsrätt berättar hon om sin stora sorg. Hon skriver: Då min egendom "blef i Aska lagd, kan iag icke utan med största Ängslan och tårar beklaga mitt Älende, och huruledes den Ena sorgen och bedröfwelsen räckt den andra handen". Anna Sahlberg menar att det är hennes grannar som genom slarv orsakat elden och vill nu att Rätten bestämmer att hon ska ersättas för sin skada.
Så här lyder brevet i sin helhet:
"Insinuerat. dn 4 Nov: 1735.
Edel och Högachtad Hr Rådman Præses samt Ehreborne Högachtade och Wähl Lagfarne Hrar Ciämbnerer!
Sedan Högtde Lofle Ciämbners Rätten igenom afhörde wittnen noga inhämtat, huruledes hoos Bagaren på Beswärsgatan mitt emot Bryggaren Petter Losch dn 25 nästwekne Octobr Elden kommit Löös och iag fattige Änkia såsom närmaste granne ther igenom kommit att lida, samt borttmist all min fasta och största dehlen lösa Egendomb, som wid denne wådElden och olyckelige händelsen blef i Aska lagd, kan iag icke utan med största Ängslan och tårar beklaga mitt Älende, och huruledes den Ena sorgen och bedröfwelsen räckt den andra handen, så att iag som för 14 wekors tid sedan uppå en olyckelig siöresa miste min Man Krögaren Lars Sefström den iag med stor omkostnad kom till Jorden, nu åter å nyo måste dricka denna bedröfwelsens Kalcken; och för mina grannars eller des fålckz skull wårdslöshet och oachtsamhet / om Elden mista alt det iag Ägde. Altså Bönfaller i största Ödmiuckhet det må Bagaren Mastr Kiöstl Rättwiseln påläggas att ehrsättia mig den skada ock olägenhet som iag af Slijk hoos honom upkomen våd Eld har lidit, emot hwilken Justitia med all wördnad förbliwr
Denna Högtde Lofle Ciämbners Rätts
Ödmiukaste tienarinna
Anna Sahlberg
en fattig högt bedröfwad Enka./."
