Hanna Rydh född i Stockholm var den första svenska kvinnan att disputera i arkeolgi.
Hanna Rydhs var engagerad i Fredrika Bremer Förbundet och 1937 blev hon förbundets ordförande. Förbundet arbetade för att öka kvinnors delaktighet i samhällslivet. Via förbundet vidgades Hanna Rydhs internationella feministiska kontakter och kort före andra världskriget valdes hon till vice ordförande i The International Alliance of Women. Men under kriget låg det internationella kvinnoarbetet nere. Hanna Rydh la sin energi på att stödja den inre försvarsviljan. Hanna stod för demokratiska värderingar och varnade för diktatur bland annat i skriften Frihet och Demokrati. Hon deltog också i den hemliga, men av säkerhetspolisen kända, Tisdagsklubbens möten. Hennes antinazistiska inställning var så öppen att hon beskrevs som feminist och anglobolsjevik i den nazistiska skriften Vem är vem i folkfronten? Hanna arbetade hårt för att stötta de nordiska grannländerna under andra världskriget. Hennes största projektet handlade om finska krigsbarns evakuering till Sverige som hon startade tillsammans med ministerhustrun Maja Sandler och för hennes engagemang så tilldeles Hanna den vita rosen orderns tecken.
Efter krigsslutet och under Hanna Rydhs ordförandeskap blev The International Alliance of Women konsulterande organ till ECOSOC vilket är FN:s ekonomisk-sociala utskott. Som Alliansens ordförande besökte hon 1946 en indisk kvinnokonferens i Hyderabad och intresset både för Indien i stort och landets arkeologi var väckt. Genom energi och ihärdighet lyckades hon organisera en arkeologisk expedition och 1952–1954 undersöktes delar av ”ruinkullen” Rang Mahal i Rajastan. Det blev hennes sista arkeologiska projekt.
Hanna Rydh dog 1964.
