Den 1 september 1625, utbröt en eldsvåda i ett brygghus vid Kåkbrinken som snabbt spred sig med vinden i den täta trähusbebyggelsen. Brandkatastrofen, som kallades den "stora vådelden", raderade ut den sydvästra delen av Stadsholmen.

Stadsplaneskissen (norr är nedåt), från år 1626, visar förslag på hur det brandhärjade området kring kåkbrinken skulle bebyggas. Upphovsman var Heinrich Thomé. I skissen finns den nordvästra delen, som förskonats från branden, fortfarande kvar med sina trånga, smala gränder. I det avbrända området i den västra delen syns en ny indelning med 54 likformiga tomter på båda sidor av en ny paradgata, kallad Stora Konungsgatan (nuvarande Stora Nygatan). Denna paradgata slutade enligt Thomés ritning mitt i ett kvarter i höjd med Kåkbrinken. Man bestämde sig dock för att dra den nya gatan vidare norrut i en rak sträckning till nuvarande Riddarhustorget.

Thomés tomtdelningsförslag genomfördes aldrig utan bebyggelsen, med undantag för ett litet område nordväst om Västerlånggatan, revs och delades upp i stora rektangulära kvarter.

Text från Wikipedias artikel Stadsplanering i Gamla stan