1779 kommer Sveriges första lag om religionsfrihet. Innan dess var det strängt förbjudet att utöva andra religioner än den ”sanna evangeliska läran”, det vill säga protestantisk kristendom enligt evangelisk-lutherska läran. I det här kapitlet får vi möta några av de stockholmare som trotsade förbudet under sent 1600-tal och tidigt 1700-tal. Katoliker råkade illa ut, men även protestanter av annan inriktning. Angivare var ofta kyrkliga företrädare:

Vid konsistoriets sammanträde den 27 april 1687 berättade kyrkoherde Tilaceus att han genom sin klockare fått kunskap om att det skulle finnas en kalvinsk skola i hans församling dvs. Katarina församling. Klockaren blev inkallad och omtalade, att en engelsman höll en skola i Munkens hus vid Skeppsbron. Notarien fick så order att tala med stadsfiskalen Kellman och begära att denne ofördröjligen måtte begiva sig dit och anteckna barnen och taga böckerna ifrån dem.

56 sidor.

Utdrag ur Studier och handlingar rörande Stockholms historia. 3. - 1966. - S. 9-64