Erik Asklunds Fattigkrans är en hyllning till förstaden och dess människor. Den handlar om förstaden generellt men några specifika platser som nämns är Aspudden, Gröndal och Midsommarkransen. Asklund liknar Stockholm och innerstaden vid en mor och förstäderna som hennes barn. Det blir en berättelse om kåkarna och de välskötta små trädgårdarna, men främst handlar den om människorna och deras liv; arbete, slit, fest, grannsämja, sorg, glädje, kärlek, nöjen…

I den violblå skymningen, när rökarna stiger rakt upp från kåkarnas skorstenar och de mjölkvita stjärnorna tändas över Utkiksbackens kala bergknallar, samlas pojkarna ånyo på platsen för valborgsmässobålet och räknar sina slantar. En del ska gå till tjärtunnan, en del till hemmet, en del till snask. Och sedan går de den långa vägen till biografen ”Svanen” i Midsommarkransen nästa söndagsmatiné för att se Mickey Rooney och Judy Garland i en glittrande lyxfars från en värld som är dem ännu mera fjärran och avlägsen än den, som börjar innanför tullarna i den riktiga staden, huvudstaden.

Författaren reflekterar även över de nyare förorterna som börjat byggas vid den tid då boken skrevs, 1943, och den nya moderna staden som håller på att ta över. Boken är illustrerad med teckningar av Björn Jonson. 93 sidor.