Carl Oscar Strindberg (1811-1883) tillhörde en känd borgarfamilj med kulturella intressen. Han hade det nya yrket ångbåtskommissionär, hade inga egna båtar men skötte godstrafiken på Mälaren och Göta kanal och sålde också biljetter till passagerarbåtar.
Carl Oscar stod för ordning och reda i hemmet och krävde absolut lydnad av barnen.
Så här skriver Strindberg i sin självbiografi Tjänstekvinnans son:
”Vid hamnen osar olja, talg och stenkolsrök; de nymålade ångbåtarne skina i lysande färger och flaggor. Han skall fara på sjön. Men först hälsa de på fadren inne på kontoret. Han förvånas över att i honom träffa en glad, rask man, som skämtar med brunstekta ångbåtskaptener och som har ett vackert välvilligt leende. Ja, han är till och med ungdomlig /…/ Bokhållarne äro artiga men påpassliga när fadren tilltalar dem. Han har aldrig sett fadren i hans verksamhet förr; bara sett honom hemma som den trötte och hungrige familjeförsörjaren och domaren…”
