Flygblad från strejkande tvätteriarbeterskor och Kvinnornas Fackförbund med uppmaning om att stödja strejken på Inedals tvättinrättning 1903. Målet med strejken var att få upp lönerna till nivåer som det gick att leva ett drägligt liv på.
Lika lön för lika arbete var en viktig stridsfråga för kvinnliga arbetare vid 1900-talets början. Många kvinnor hade tunga arbeten och långa arbetsdagar men lönerna låg någonstans mellan två tredjedelar och hälften av en mans lön. Att organisera sig i fackföreningar och gå ut i strejk var sätt att förbättra sin situation. Det fackliga organisationen gjorde det möjligt att stoppa arbetsgivare från att betala lägre löner än andra i samma branch. Tvätteriarbeterskorna reagerade på att lönerna var så låga på Inedal jämfört med andra tvätterier och agerade för att sätta stopp för det.
Förutom motståndet från arbetsgivare, som tjänade på att betala låga löner, var inte alla arbetare heller överens om att kvinnors löner skulle upp. Det fanns manliga arbetare som såg kvinnliga arbetare som konkurrenter och menade att de inte skulle lönearbeta alls. Att få gehör för frågan var alltså inte alltid helt enkelt. Kvinnornas fackförbund startades 1902 för att organisera kvinnliga arbetare i olika yrken så att de kunde förbättra sina löner och arbetsvillor. De såg organisation och solidaritet arbetare emellan som avgörande för att arbetsgivarna inte skulle kunna utnyttja någon av dem till oskäliga löner och villkor. Strejken vid Inedals tvättinrättning var en av många konflikter med arbetsgivare som Kvinnornas Fackförbund var inblandat i.