Hur var det att gå i skola i Stockholm på 1870-talet? Det får vi veta i det här kapitlet av Gurli Linder. Hon gick i fyra olika skolor: A. Biraths och E. Krooks skola på Majorsgatan 9, Schückska skolan på Drottninggatan 67, Widellska skolan, då inhyst i en lägenhet i Hotel du Nord på Kungsträdgårdsgatan 8, och Hammarstedtska skolan vid Brunkebergstorg 2.
Gurli Linder berättar på ett levande sätt om de olika skolorna och undervisningen där. Det är lätt att få en bild av skolmiljön på den tiden. Vi får möta många lärare; några mycket stränga, andra ”snällare. Hon minns speciellt väl en av lärarna på Widellska skolan; en ung August Strindberg! Han var då anställd på Kungliga biblioteket men arbetade även som lärare i geografi, historia och naturkunskap. Det första mötet blev inte jätteroligt:
Hans första lektion hölls i geografi. Sedan Strindberg orienterat sig i våra kunskaper i Sveriges geografi, beslöt han att vi skulle börja med Tyskland, och så gav han som första läxa – hela landets fysiska geografi. Det var en läxa, i synnerhet för de mindre av oss, som ännu ej läst ett ord tyska! Det resulterade naturligtvis för alla i den rena virrigheten med namnen på alla dessa berg, floder, bifloder o. s. v. Strindberg blev ond och häftig och vi togo till lipen. Efteråt blev det en konferens mellan honom och fröken Widell, och på sitt kloka och försynta sätt lyckades hon dämpa den unge lärarens alltför stora nit: läxorna blevo förnuftiga i längd och preparerades omsorgsfullt av Strindberg.
Och sedan gick det bättre. Gurli Linder minns honom också som en vänlig människa:
Jag kan när jag vill i minnet återse hans vackra, vänliga leende, när han var nöjd med oss, och höra hans mjuka, melodiska röst. Kom han in någon gång under en rast, då vi lekte och stojade, stannade han gärna och såg på. Verklig humor saknade han nog alldeles, men när han var vid gott lynne, bestod han oss ett och annat skämtsamt infall, gärna med en liten satirisk udd.
Gurli Linder minns också med värme grundaren av Hammarstedtska skolan; Fredrique Hammarstedt. Trots att den exklusiva skolan tog emot välbärgade, betalande elever, gav hon även plats för fattiga familjers flickor, som fick studera helt utan kostnad. Alla elever behandlades lika och ingen av dem visste vilka som var ”frielever”. 22 sidor.
Utdrag ur När jag gick i skolan : skol- och ungdomsminnen från 1800-talets senare hälft / berättade av 34 svenska män och kvinnor. – 1934. – S. 110-131
