Natten mellan den 19 och 20 april 1891 blev Henning Thunell knivskuren i ansiktet utanför sitt hem i fastigheten Årstadal 6. I polisens rapport framträder en Nikolas August Lund som huvudmisstänkt och han blir följaktligen åtalad för brottet. Här är protokollen från det första rättegångstillfället.
Texten renskriven:
1891 den 29 april
S.D. Med anledning af en från Kungliga Befallningshafvande i Stockholms län den 24 i denna månad till Domhafvanden ankommen remiss angående för angifven misshandel medelst lifsfarligt vapen häktade arbetaren Nikolas August Lund hade ransakning utsatts att denna dag härstädes med honom ega rum, derom underrättelse till vederbörande utgått.
Då målet till handläggning företogs instälde sig kronolänsmannen C. A. Arnheim såsom allmän åklagare och målsegaren Typografen Henning Thunell personligen, hvarjemte den tilltalade från cellen förehemtades.
Arnheim åberopade till en börja följande nu föredragna handlingar:
1:o Tit. Härmed Bil. angif.
3:o Flyttningsbevis Bil. Flytt
Lund, hörd öfver sin ålder och hufvufsakligaste levnadsomständigheter vitsordade sina i polisförhörsprotokollet intagna uppgifter med tillägg, att han vore son af makarna Korpralen Lund och dennes hustru Olena Jonsson; att han vid 14 års ålder första gången blifvit delaktig af Herrens Heliga Nattvard; att han vid 15 års ålder begifvit sig till Danmark, hvarest han under 6 månader varit i lära hos bagaren Schneider i Aalborg; att han sedermera lärt sig smedsyrket i Göteborg, hvarifrån han i Maj 1889 begifvit sig till Karlstad, der han jemväl haft sysselsättning såsom smed; att han sedermera återvändt till Göteborg, derifrån han 1890 afrest till Kongsvinger i Norge, hvarest han under 8 månader arbetat vid en jernväg; att han Långfredagen 24 sistlidne Mars återvändt från Norge och inträf
Sid 2
fat i Stockholm Påskaftonen; att han dagen derpå fått anställning vid Bergsunds Mekaniska Verkstads Aktiebolag till en början under en månad med utsigt att, om han förhölle sig väl, på längre tid behålla sin plats; samt att han annandag Påsk hyst logis hos Finkeldaren Axel Söderlund och dennes hustru Johanna Sofia Söderlund i Årstadal; tilläggande Lund på gifven anledning, att han kunder både läsa och skrifva.
Lund berättade vidare, att han, som under sin vistelse i Norge kommit att besöka den s. k. Frälsningsarméns möten och andaktsstunder samt under 3 månader såsom troende åtföljt armén, i Augusti 1890 blifvit i densamma inskrifven såsom rekryt; att han sedermera under 4 månader i denna egenskap deltagit i arméns verksamhet, dervid han haft till uppgift att ”lefva för Gud, vara ordentlig och besöka arméns möten”, men att han efter denna tids förlopp lemnat armén, emedan han ”af fruktan att bli nedskäld ej haft hjerta att bli soldat”, då det skolat åligga honom att ”springa omkring och sälja Krigsropet samt stärka arméns kassa”; att hans kamrater vid armén i följd häraf ansett honom ”vrang” och klandrat att han ”ej lefde helt för Gud”; samt att han under resan från Norge af arbetskamrater narrats att förtära starka drycker och sålunda brutit sitt löfte till armén och blifvit affällig från dess grundsatser.
På fråga om sin mantalsskrifningsort förklarade Lund, att han ej vore någonstädes i Sverige mantalsskrifven, men att han under sin vistelse i Norge skrifvit ett bref till ett
Sid 3
pastorsembete i Göteborg med begäran att nämnda stad bli mantalsskrifven, hvilket dock lemnats utan afseende.
Beträffande nu ifrågavarande förbrytelse förnekade Lund, liksom vid polisförhöret, all vetskap om brottet.
Målsegaren Henning Thunell, som uppgaf sig arbeta vid Ljungs tryckeri i huset N:o 6 Drakens Gränd i Stockholm, vidhöll sina i angifvelseskriften hafda uppgifter och förklarade, på fråga, huruvida han i Lund igenkände gerningsmannen till det mot honom föröfvade våldet, att det vid ifrågavarande tillfälle ”gått så hastigt till”, att han ej kunnat iakttaga den ifrågavarande personens utseende.
Ivar Thunell, som uppgaf sig arbeta i A. Svanbäcks tryckeri i huset N:o 31 vid Mäster Samuelsgatan i Stockholm, och som på begäran af åklagaren upplysningsvid i målet hördes, vidhöll sina vid polisförhöret hafda uppgifter och vitsordade derjemte att Lund vore den person, som natten mellan Söndagen den 19 och Måndagen den 20 i denna månad tilldelat Henning Thunell ett knifhugg i ansigtet.
Åklagaren anhöll härpå om vitnesförhör med för sådant ändamål inkallade och vid Rätten närvarande hustru Johanna Sofia Söderlund vid Årstadal N:o 11 och 12 och Edvard Dahl vid Helenedal N:o 2, hvilka, då jäf mot dem ej anfördes eller kunde utrönas, fingo aflägga vitneseden, om hvars vigt de erinrades, hvarefter de vid skilda förhör anförde:
1:o Edvard Dahl: att han, som vidhöll denne vid polisförhöret lemnade uppgifter, Sönda-
Sid 4
dagen den 19 april mellan klockan 11 och 12 på qvällen, vid den tid då spårvägstrafiken för dagen redan upphört, på Bränkyrkagatan i Stockholm påträffat en för honom obekant mansperson, som frågat Dahl om vägen till Liljeholmen; att denne person, som nu af Dahl igenkändes vara den misshandeln mot Thunell åtalade Lund, för Dahl uppgifvit sig bo hos Finkeldaren Söderlund, till hvars bostad han trodde sig skola hitta vägen, så snart han kommit till Liljeholmen; att vitnet och Lund derefter i sällskap passerat Liljeholmsbron, på hvilken de gått om två för dem obekanta personer, som synts något öfverlastade men dock ej på något sätt ofredat Dahl och Lund; att Lund dervid högt yttrat till vitnet: ”sa’ dom något”; att då Dahl besvarat frågan nekande Lund tillagt: ”Ja, inte är det värdt de säger något heller, för då ska’ de få smaka knifven”, ”då ska’ de få sig ett knifhugg”; att, då vitnet och Lund derefter vid passerandet af Årstadal N:o 6 hört något stim derifrån, Lund yttrat: ”Jag tror de hålla på att slås dernere”, hvarpå Dahl svarat: ”Ja, det kan hända, men säger herrn ingenting, så är det ej farligt”, samt att Lund då utbrustit: ”Ja, jag skall slås så det står härliga till”; hvarefter de skilts åt;
2 Johanna Sofia Söderlund: att hon af fruktan för Lund inför kronolänsmannen lemnat osanna uppgifter, hvilka hon nu bad att få rätta, hvarefter hon vidare förmälde: att hon, som vid ifrågavarande tillfälle natten natten till Måndagen den 20 innevarande månad, då klockan fattades 20
Sid 5
minuter i 12, hört det bultas på porten dervid tändt ljus samt gått för att öppna ytterdörren; att den bultande personen befunnits vara Lund; att sedan han blifvit insläppt, han satt sig ned på en stol i sitt rum samt aftagit rocken under yttrande: ”jag skall bara ta’ af mig rocken och se’n gå ut igen”; att han vid tillfället ej af vitnet begärt något ”dricka”; samt att han på vitnets fråga, om han varit i slagsmål, svarat, att han varit i frälsningsarmén, ”inte precis i slagsmål”; samt att vitnet ej iakttagit, om Lunds kläder varit nedstänkta och blodiga.
Vitnesmålen upprepades för och vidkändes af vitnena, hvilka jemte Ivar Thunell, under uppgift att de hade en hvar mer än 5 kilometer till tingsstället, begärde ersättning för sin inställelse, och förständigades, att vitnena och Thunell i sådant afseende egde åtnjuta godtgörelse en hvar med en krona 50 öre om dagen för en dag till vitnes uppehälle under resan och vistandet vid domstolen samt dessutom skjutspenningar för en häst från vitnes hemvist hit till tingsstället och samma väg åter.
Lund, öfver vitnesmålen hörd förklarade i norsk ton och med inblandning af norska ordvändningar, att Lund, som visserligen i staden förtärt öl, dock varit så nykter, att han komme ihåg, att han ”varit i sällskap med en fröken”; att han stigit upp i spårvagnen vid Slussen och medföljt densamma till spårliniens slut vid Hornstull, der han stigit ur och gått öfver Liljeholmen till sin bostad; att han, som ej hade någon klocka,
Sid 6
ej kunde med säkerhet veta, vid hvad tid han hemkommit, men att ”folk fortelt ham”, att det varit omkring klockan 10 eller ½ 11 på qvällen; samt att han trodde sig hafva bedt hustru Söderlund om dricka, men att öfriga af i målet hörda personer lemnade uppgifter voro för honom fullkomligt obekanta.
Åklagaren anhöll härefter om uppskof för vidare bevisnings förebringande under yrkande, att Lund skulle såsom lös person fortfarande i häkte hållas, hvaremot Lund förklarade sig ej hafva något att erinra ”tills vitnena bevisat, att Lund skurit någon”.
Beslut
Häradsrätten, som pröfvar skäligt bifalla Åklagarens begäran att Lund fortfarande må i häkte hållas, uppskjuter målets fortsatta handläggning till Onsdagaen den 20 instundande Maj, klockan XI f.m., då åklagaren skall komma tillstädes, med bevisning försedd, samt målsegarene eger sig inställa vid äfventyr, att målet ändock kan till afgörande företagas.
