Carl Erik Jansson står vintern 1895 under åtal för att ha sålt mat i sin salubod på sabbatsdagen. I den här försvarsskriften menar han att han inte sålt något under själva gudstjänsten. Dock behöver en del arbetare kunna få tag i förnödenheter även på helgdagar, anser Jansson.
Texten renskriven:
Till Svartlösa Häradsrätt!
I öfverensstämmelse med undertecknade vid höstetinget gjorda anhållan om uppskof för närmare svarstalan mot yrkandet om ansvar å mig för handel å sabbat, får jag härigenom vördsamt andraga följande:
Fortfarande bestrides åtalet får såvidt dermed afses Gudstjensttid, hvilket förhållande, icke heller kan utaf något tillförlitligt vittne motsägas.
Deremot vill jag ej förneka att min salubod understundom hållits öppen andra helgdagstimmar såväl morgnar som aftnar, i hvilket hänseende jag följt enahanda bruk, som är rådande både å landsbygd och i stad samt finnes genom särskilda prejudikat berättigat.
Denna söndagshandel omfattar uteslutande födoämnen och existerar i de mindre butikerna egentligen för arbetarfamiljernas behof de der i många fall, undfå sina aflöningar så sent, att de icke kunna föregående qvällar anskaffa sina förnödenheter, utan skulle derföre stå redlösa om hushållsbehofven ej kunde få fyllas under begränsade timmar å söndagarne, hvilken olägenhet, i händelse af förbud, kommer att gestalta sig än värre vid tillfällen då flera helgedagar följa å rad.
Efter berörda mitt medgifvande återstår för Allmänna Åklagaren allenast att bevisa det jag under Gudstjensttid uti min salubod betjenat allmänheten, och skulle vittnen derom nu förekomma så och jemte det att deras utsagor bestrides, äskas af mig vidare uppskof, för åstadkommande af motbevisning.
Yrkande jag emellertid på uppgifna skäl, och med hänseende till arten af min söndagshandel att varda i målet frikänd.
Alfridaberg den 18 januari 1895
C. E. Jansson
