På berget låg denna 5 meter stora vendeltida stensättning, grav. DEn grävdes ut av Stadsmuseets arkeologer 1970 inför bygget av det så kallade miljonprogrammet.

I graven hittades brända ben, slagg och kol och två välbevarade ovala spännbucklor i koppar med fin ornamentik. Spännbucklor från vendeltiden är inte lika tredimensionella som de blir senare under järnåldern. De är, som namnet tyder på, spännen som höll upp hängselkjolen som kvinnorna bar under järnåldern. 

Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i olika geometriska figurer - cirklar, kvadrater, rektanglar eller treuddar. Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen. De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för övertorvade gravar, de ser ut som små kullar i landskapet.

Brandgravar järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runt och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan. I keramikkärlet kan också resterna av brända djur som ben från hund, katt, häst eller fågel finnas. Rester från personens dräkt är också vanliga som spännen eller pärlor samt personliga tillhörigheter som kammar, knivar och nycklar. 

Ur: Fornlämningarna 135, 136 och 139, Spånga. Arkeologisk rapport SSM 1970.