Protokoll över förhöret med pietisten Stina Knutsdotter 1738.
Protokoll över förhöret med pietisten Stina Knutsdotter 1738.
Text

Pigan Stina Knutsdotter menar att ”gud har lossat henne ifrån lag och stadgar”

Vintern 1738 är Konsistorium, Stockholms högsta kyrkliga maktinstans, på jakt efter de irrläriga människorna som bildat en egen församling i Mommas hus på Södermalm, en församling som tar avstånd från kyrkans ritualer och maktanspråk.

Konsistorium vill förhöra församlingsmedlemmarna för att se om dessa måste vidarebefordras till världslig rätt för sin vantro eller om de möjligen kan övertalas att åter följa den svenska statsreligionen. När Konsistoriums vaktmästare kommer till Mommas hus så finns där bara pigan Stina Knutsdotter. Resten av gruppen är enligt uppgift utresta till landet, så prästerskapet får alltså nöja sig med att förhöra Stina Knutsdotter denna gång. Här är protokollet från detta förhör, som ägde rum den 27 januari 1738, renskrivet:

Inkallades Vaktmästaren, som berättade at då han, efter befalning skolat ifrån Mummans hus upkalla så vel Hr Conducteuren von Strokirck, som de öfrige personer, hvilka sedermera der inkommit, har han af Studenten Roséen fått veta at de allesammans äro utresta på landet, den ena hit, den andra tit, förutan pigan Stina Knutsdotter, hvilken han tilsagt at i dag förekomma, och nu efven sig instälte, samt tilspordes om hon är någonstädes i tienst?

R hon tienar ingen för lön och betalning.

Q hvarest hon då vistas?

R I Mummans hus,

Q huru hon kommit tit?

R hon är ditkommen, efter guds behag och skickelse.

Q hvad hon har för sig i huset, och om hon idkar något lofligt arbete?

R hon arbetar vel, men intet at derigenom förskaffa sig hvarken föda eller kläder

Q huru och på hvad sätt hon då får sådana nödvändigheter?

R hon får dem af gud, efter hans nådiga försorg.

Q om gud gifver henne det omedelbart, eller genom medel?

R hon frågar intet derefter, och är henne lika mycket, när hon vet at det kommer af gud.

Q om hon intet vet at det är guds befalning, at hvar och en skal arbeta i sin kallelse, och dymedelst genom guds välsignelse förtiena sig föda och kläder, med mera?

R herren hafver kallat henne ifrån al träldom och arbete.

Q hvar af hon vet det?

R det är henne uppenbarat i hennes innersta hiertans grund.

Henne sades, at hon icke bör rätta sig efter någon annan uppenbarelse, än den som finns i guds heliga ord, derest står anbefalt, at man skal arbeta efven i timmelig måtto. Stina Knutsdotter frågade hvarest det står? Här uppå upslogs hvad guds anda genom Paulum så tydeligen talar här om i 2. Thess: 3 Cap: ifrån och med versen 6 til och med v: 15;

[Vars innehåll i 1917 års översättning av Bibeln lyder: 6 Men vi bjuda eder, käre bröder, i vår Herres, Jesu Kristi, namn, att I dragen eder ifrån var broder som för en oordentlig vandel och icke lever efter de lärdomar han har mottagit av oss. 7 I veten ju själva huru man bör efterfölja oss. Ty vi förhöllo oss icke oordentligt bland eder, 8 ej heller åto vi någons bröd för intet; tvärtom åto vi vårt bröd under arbete och möda, och vi strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga. 9 Icke som om vi ej hade haft rätt därtill, men vi ville låta eder i oss få ett föredöme, för att I skullen efterfölja oss. 10 Redan när vi voro hos eder, gåvo vi ju eder det budet: om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta. 11 Vi höra nämligen att somliga bland eder föra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommer dem vid. 12 Sådana människor bjuda och förmana vi i Herren Jesus Kristus, att de arbeta i stillhet, så att de kunna äta sitt eget bröd. 13 Och I, käre bröder, mån icke förtröttas att göra vad gott är. 14 Men om någon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, så märken ut för eder den mannen, och haven intet umgänge med honom, på det att han må blygas. 15 Hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom en broder.]

men när det skulle för Stina upläsas, ville hon det intet gärna höra, utan tog sig annat tal före: äntel., på undfångna förestälningar, at hon dock skulle höra guds ord, yttrade sig Stina, at hon nu ville det höra, men med det förbehåll, at hon intet tager sig deraf, eller rättar sig derefter, mera än hon sielf tycker. Sedan ofvanciterade guds andas ord voro uplästa, tilspordes Stina, om hon icke deraf finner klarligen, at guds vilja, ordning och befalning är, det hvar och en menniskia skal arbeta i sin kallelse, och således äta sitt egit bröd? Stina svarade, at herren hafver kalladt henne ifrån sådant.

Q om hon då förkastar och föraktar guds ord?

R hon föraktar det intet, men rättar sig intet efter alt hvad der står.

Q om hon icke eller vil rätta sig efter höga Öfverhetens lag och förordning, som efven biuder, at en sådan person som hon är, skal någorstädes vara i tienst, och icke gå fåfäng?

[R] hon undandrager sig icke at gifva Öfverheten det Öfverheten tilhörer.

Q hvad hon menar dermed?

R hon vil gifva mantalspenningar.

Henne sades, at hon är Öfverheten skyldig så vel lydna och hörsamhet, som mantalspenningar. Stina utlät sig och sade at gud har lossat henne ifrån lag och stadgar, samt at hon följer sitt samvete efter. Henne sades at hennes samvete är vilfarande, och måste underrättas. Stina svarade, at hon icke emottager någon rättelse och undervisning af menniskior, om det icke, kan hända, vore af sådana, som sielfve stå i erfarenhet af det de säja och tala. Henne sades at dock gud brukar medel til menniskiors rättelse, omvändelse och salighet. Stina svarade, at gud kalladt henne ifrån medlen, såsom hvilka hon intet behöfver, när hon hafver sielfva medlaren. Henne sades at hon härutinnan far ganska vilse. Stina svarade; at hon tager det på sig, och at ingen annan behöfver at bry sig der om. Henne sades at Ordsens tjenare doch måste bry sig der om, och i möjeligaste måttan söka igenom guds nåd at kunna rätta dem som finnas på en galen väg, och äro af vilfarande meningar. Stina svarade, som tilförene, at hon icke emottager lärdom och undervisning af menniskor, och om hon än skulle höra hvad de säja, så lofvar hon likväl intet at vilja rätta sig der efter, läggandes det dertil, at hvad angår Präster, Kyrkor, Nattvard, och andra utvärtes medel, så låter hon gärna sådant bestå för dem som intet veta at söka annat än medel, men hon håller sig endast vid sielfva medlaren, som kallat henne ifrån alla utvärtes medel.

Q om hon då nu mera icke går i någon kyrka, eller brukar herrens heliga nattvard?

R nej, hon har icke begådt herrens nattvard på 6 åhr, då det skiedde i Skiepholms Kyrka

Q om hon då icke hädan efter vil, efter guds gudomliga ordning och insticktelse, söka gud och hans nåd i Christo Jesu genom de medel hvilka han sielf har af nåder til förordnat?

Stina Knutsdotter svarade, at hon ledsnar vid at höra mera talas om medel, aldenstund hon i sanning vet, at herren har kallat henne ifrån alla medel til sielfva medlaren.

Sedan sökte Consistorium med al flit, och på samma sätt, som det skiedde med de personer, hvilka år 1736 ifrån detta mummans hus voro förekallade, at så vel af guds heliga ord, som andra förnuftiga föreställningar bringa Stina Knutsdotter ifrån sin grofva vilfarelse, in uppå rätta vägen igen, men kunde beklageligen dermed hos henne ingenting uträtta, utan blef hon vid det hon sagt, och at icke vilja emottaga någon undervisning af menniskor; hvarföre henne nu lemnades afträde jemte trogen önskan at den nådiga guden ville förbarma sig öfver henne, och uplysa henne ögonen, at hon måtte se sina vägars villo, och fatta åhoga der om, at blifva förd til rätta igen.