Nedanför Södersjukhuset, vid Tanto sockerbruk under järnvägsbron låg ett hus. Det hade en gång varit gulmålat, men nu flagnade färgen på de gamla bräderna.
…
Myndigheterna hade förvandlat trädgården till en grusplan, för att ge plats åt tält och vagnar. Fruktträden hade sågats ned, det enda träd som skonats var en stor gammal ek. Över den gamla järnvägsbron gick tågen i tät trafik, dag som natt. Invånarna i och omkring huset hade vant sig vid att tågen rusade över deras huvuden. När det bullrade och rasslade från tågen var det omöjligt att samtala. Inne i villan samsades sex familjer om utrymmet. Det blev trångt, mycket trångt.
Katitzi har blivit tolv år och nu tycker familjen att hon är vuxen. Livet i villan är inte alltid enkelt och helst skulle hon vilja ta sig därifrån. Styvmodern, som Katitzi kallar Tanten, är inte snäll mot henne och har till och har börjat prata om att gifta bort henne. En dag träffar hon Lump-Nicke och får en idé… 99 sidor.
Katitzi och Lump-Nicke är den sjunde fristående delen i serien om den romska flickan Katitzi
